90 år av Liberiamission

Jag har påskpredikat i Liberia. Det var i Hosanna Free Pentecostal Church. Hosanna ligger i ett område som heter Red Light. Låt mig genast säga att jag har kvar min respekt för att predika uppståndelsebudskapet. Då tycker jag att det är det lättare att ge ett ledarskapsseminarium eller att fritt välja predikoämne.

Det är inte teologin som är det svåra, inte heller att ha tillräckligt att säga. Predikan tog nog (tyvärr) 45 minuter. Påskbudskapet innehåller nästan hela evangeliet, eller evangeliets kärna. Respekten handlar mer om att kunna framföra det så att styrkan i budskapet når fram till åhöraren.

I alla fall fick jag påminna om att det är 90 år i år sedan den första svenska pingstmissionären, Ester Sandström, kom till Liberia. Det är alltså ett jubileumsår i år. Den delen av predikan hade nästan feministisk prägel, i betoningen av att kvinnorna var de sista vid korset och de första vid graven, men även att de 3 första pingstmissionärerna från Sverige till Liberia var kvinnor. Kvinnorna var mer än 15 år före första manliga missionären här.

Den tidiga historien tror jag inte man vet så mycket om här, även om det finns ett stort intresse. Tyvärr är ju inte svenskt material som jag har tillgång till översatt till engelska. Hade jag böckerna digitalt tror jag att jag skulle kunna ordna översättningen själv. De hjälpmedel som finns idag är kraftfulla, och jag föreställer mig att min språkkunskap skulle räcka att ordna det som fattas.

Kyrkorna inom FPML här i Monrovia är ganska strikt organiserade efter språkgränserna. Jag känner till fyra FPML-församlingar här. Var och en av dessa kan ha ett antal kyrkor, med huvudkyrka och utposter. Jag har nu besökt och predikat i 3 av församlingarna.

* Gods Glory. Kissifolkets kyrka. Koppling till Foya.
* Hosanna. Bandifolkets kyrka. Koppling till Kolahun
* Devine Deliverance. Lomafolkets kyrka. Koppling till Voinjama.
* International. En språkblandad kyrka.

Av dessa är Gods Glory störst, med 1000-talet medlemmar.

I International kommer det att vara kvinnokonferens kommande vecka, och jag har fått inbjudan att delta i avslutningsmötena på söndag. Kyrkan Champions, Alvin Gissis kyrka, som jag besökte för ett par månader sedan tillhör International.

Hosanna, som jag besökte i går, är en ny församling som är bildad efter kriget. Jag kände igen flera av mötesbesökarna. Det var också nattvard i gårdagens möte, och efteråt blev det lunch i pastorns hus strax intill, tillsammans med de ledande bröderna.

Roligt var också att se Language Choir ”språkkören”, som inspirerat och till traditionella instrument sjöng på Bandi. Jodå - för att svara på Marias kommentar till förra inlägget - visst är det obetalbart intressant här. Oftast är det inte svårt att trivas.

Glad Påsk!

Glad Påsk önskar jag från Liberia. Det är lite speciellt att fira påsken här. Det är rätt naturligt att sakna familjen en sådan här helg. Karin uttryckte i ett mail att vi skulle helst varit tillsammans under helgen. Jovisst håller jag med om det.

Dagens illustration visar hur det ser ut utanför hotell Royal. Hibiskusträden blommar så vackert där den här årstiden

Royal har blivit lite av mitt stamställe, i alla fall för luncher under arbetsdagar. Det är nog 9 kilometer enkel väg mellan kontoret och Royal. I princip är det ändå närmaste befintliga restaurang sedan jag valde bort en mer närliggande efter att ha hamnat på sjukhus i början av min karriär här.

Sedan i går finns Foya-gruppen med 5 personer här. Fulla av inspiration och dådkraft planerar de en svensk påskbjudning i morgon här i lägenheten. Sedan åker de till Robertsport på söndag och stannar där till måndag.

Jag har inte blivit riktigt klok på hur påsken är här. Idag på ”Good Friday” är det inte helgdag helt och hållet, men det verkar mer som att det informellt är helgdag. Affärer är öppna, men på kontoret är nästan ingen. De kristna går i kyrkan och då tar man nog också dagen ledig.

På måndag är det inte Annandag Påsk, fast lite ändå... Jag skall i alla fall lämna in Min Toyota Hilux på service. Då skall man försöka ordna problemen med luftkonditioneringen som inte fungerat bra efter jul.

Under veckan som gick kom ett officiellt brev från PMU Interlife till nationella rörelsen här. Brevet berättar att vi inte kommer att söka ett nytt projekt efter att innevarande projektperiod går ut i sommar. Brevet berättar också varför.

Jag upplever annars en allt större öppenhet inom rörelsen här, och att kontakterna och kvaliteten i samtalen alltmer ökar. Det finns positiva tecken, och jag ser fram emot att få vara med om mycket, som jag hoppas skall utveckla den nationella pingströrelsen här. Det är egentligen unikt intressant med den Liberianska avläggaren till Svensk pingströrelse. Men visst finns det problem också.

Jag laddar nu inför de sista tre veckorna innan jag gör mitt sista Sverigebesök under projekttiden. Jag räknar med flera goda möten som för oss framåt.

En varmare påsk kanske, en mindre snöig och vit påsk, en påsk med möten om än inte riktigt som hemma i Sverige blir det för mig. Er alla önskar jag en GLAD PÅSK!

Kvinnlig omskärelse

Jag har återigen haft besök av Hélène och Sara från Östersund. På bilden här intill tar vi igen oss med en god middag på restaurangen Golden Beach. Den ligger mitt i Monrovia, och har som synes absolut havskontakt. Det passar att åka hit vid 18-tiden och avnjuta en god middag på stranden i ljudet av vågorna som rullar in från Atlanten medan det hastigt skymmer. Sämre kan man ha här i livet!

Via Yekepa passerade de gränsen till Guinea och de har verkat i ett område som heter Bossou, alldeles vid Liberianska gränsen. Det var John, son till gamle pastor Dorbor i Kolahun/Balahun, som varit deras chaufför.

Det var kvinnlig omskärelse som var något av huvudfokus för deras projekt. Man har även berdrivit alfabetiseringsarbete och arbetat med att hitta alternativa utkomstmöjligheter för de kvinnor som var specialiserade på detta.

Bruket av kvinnlig omskärelse känns väldigt främmande för oss västerlänningar. Utifrån ett skapelseperspektiv känns det också stötande. Det verkar ändå vara så pass djupt nedärvt i folksjälen här, att det är svårt att komma åt bruket. Det finns ingen politiker i Liberia som vågar tala emot bruket av kvinnlig omskärelse.

Det är i så kallade Sande-skolor detta förekommer. Dessa ”Sande society” är för flickor. Motsvarande för pojkar heter Poro. Det handlar om övergång från barn till kvinna respektive man. Man håller till ute i skogen någonstans, och detta pågår några veckor. För flickorna innebär det också att de blir könsstympade.

Det anses höra ihop med gammal afrikansk kultur, och därför är detta så svårt att komma åt. På sina håll har det tvärtom varit en ”väckelse” efter kriget, och ett ökat bruk.

Jag har vid olika tillfällen försökt kontrollera hur man i kyrkorna ställer sig till FGM som det heter på engelska. Vad man säger är att föräldrar som är kyrkaktiva kommer inte att släppa sina döttrar till Sande-skolor. I Foya nämnde man att man några försökt få till en sådan camp i skogen för något år sedan. Där hade man måst upplösa verksamheten, eftersom det inte kom några barn. Ändå får man ha en lite försiktig attityd eftersom det finns kvinnor i alla sammanhang som varit utsatts för detta.