Final

Finalen närmar sig. Det är snart dags att åka hem. Sista normala arbetsdagen är gjord, eftersom det är lördag morgon nu, och jag åker hem i morgon kväll.

Förhållandena under regnperioden kan illustreras med bilen som skulle upp till Foya på torsdag. Den fastnade i lera inne i Monrovia, och det behövdes 2 bilar att dra loss den. Avfärden norrut blev först efter 4 på eftermiddagen, när bara ett par timmars dagsljus återstod. Det blev så småningom övernattning i bilen. Elisabeth Saar blev sjuk och fick lämnas på sjukhus i Zorzor medan de andra åkte vidare. En resa till Lofa nu är alltid äventyrlig.

Vi hann med att betala skolavgifter. Bilden visar betalning hos rektorn för en av skolorna. Det blev 9 barn i 3 olika skolor som pengarna räckte till. Det finns fortfarande nästan 30% av pengarna från Skellefteå Second Hand kvar, men då är inte skoluniformer och skor betalda. Det bör räcka rätt precis. På måndag är det meningen att uniformerna skall ordnas. Barnen tas till skolorna där skräddare väntar för måttagning. Anthony, ekonom på PMU Liberia, sköter bokföringen i en särskild bok vi skaffat för ändamålet, så att allt skall gå rätt till.

Pastor Tomas var med. Han har varit sjuk i 2 veckor, och var ännu inte bra. Det var regnigt och han hade en stor rock men frös ändå. Jag frös inte i kortärmad skjorta, och min fru vet att jag inte är den som går onödigt lätt klädd. Jag hoppas att vi inte förvärrat tillståndet för Tomas.

Det har funnits en del önskemål från Stockholm om insatser runt rapportering av gamla projekt. Tiden var knapp, men jag har försökt hinna med en del av det också.

I morgon söndag har jag lovat vara i kyrkan Gods Glory och säga något där. Jag måste erkänna att just nu känns det som att det varit lika skönt att bara vila. Avgången blir halv nio på kvällen, och jag är framme i Stockholm vid lunchtid. På tisdag blir det en del avrapportering på PMU-kontoret innan jag åker hem sent på kvällen.

Jag lämnar Stockholm precis i inledningen av Världspingstkonferensen. Det hade varit trevligt att vara med och träffa människor där, men naturligtvis blir det bra att komma hem också.

Rapportering

Jag nämnde om ärendet som förde mig hit, och naturligtvis vill jag berätta om resultatet. Samtalen gick bra. Bilden berättar vad som hände.

Jag har känt mig oerhört inspirerad, och vid ett tillfälle sa jag till någon att jag mår alltid bra när jag kommer till Liberia. Jag vet inte vad det var i processen som sög musten ur mig, men i 3 dagar har jag varit rejält trött.

Resultatet kommer att betyda mycket för Liberia och kyrkorörelsen FPML. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd. Det finns fler relationer som behöver helas, och det gäller både mellan individer och mellan församlingsgrupper. Min förhoppning är att man själva skall gå vidare i ett fortsatt försoningsarbete, och jag får signaler att det händer.

En sådan fråga, även om den är långt ifrån central inom FPML, gäller pastor Tomas och hans församlingsplantering. I slutet av juni hade vi möten med hans gamla kyrka, Devine Deliverance, för att reda ut problem dem emellan. Det blev också en bra uppgörelse och han skulle åter gå in som äldste i den församlingen, förutom att han arbetar i församlingsplanteringen. Uppgörelsen skulle berättas för den lilla gruppen som därmed kunde gå in som utpost. Hemma i Sverige fick jag ett kort samtal från Tomas som sa att Gud sagt till honom att de skulle fortsätta själva.

Igår kväll besökte jag pastor Tomas, tillsammans med pastor Edvin Kilba fån Voinjama och Dorbor Akoi, direktör i PMU Liberia och hjälppastor i Devine Deliverance och tillika styrelsens ordförande där. Pastor Tomas är ännu inte frisk, men redan mycket bättre, och det gjorde att han orkade med besöket. Det visade sig att han tagit frågan med sig till sin församlingsplantering där man bett och fastat över detta och fått visioner som tydde på att man skulle fortsätta ensam.

Frågan med gudomliga tilltal kan vara komplicerad. Särskilt om andra inblandade inte förstår att tilltalet kan bli på det sättet. Jag måste erkänna att jag är en av dem som inte alls förstår det. Församlingsplanteringen behöver stöd och hjälp. Pastor Tomas behöver kollegor som han kan rådfråga. I mitt tycke var det från början ingen fråga man behövde be och fasta över. Ingen i gruppen på Duport Road känner någon inom någon av rörelsens kyrkor, endast Tomas. Idag visade det sig också att hustrun Ruth har vissa problem med att förstå tilltalet. Nå, vissa svåra frågor får man lämna och invänta att tiden skall medverka till en rimligare lösning.

Trots allt går det inte annat än att vara glad just nu. Det är oerhört tillfredsställande att få vara med i en sådan process och utveckling som det som hänt senaste veckan. Glädjen och tacksamheten är stor bland de liberianska vännerna, och man riktar särskilt sitt tack till PMU Interlife som möjliggjort allt detta.

Nedtrampat gräs

Det finns en hel del att berätta om från Liberia. Dagarna har varit innehållsrika.

I fredags träffade jag hälsoministern, Walter T Gwenigale. Det handlar om Pool Fund. Det är ett projekt som PMU Liberia åtog sig själva. Det var Liberianska staten som fördelade uppdrag till olika så kallade NGO. PMU Liberia har inte fullt ut rutiner och funktion att kunna klara ett sådant uppdrag. Det är en hel del kapacitetsbyggande som behövs. Ministeriet önskar ändå ha samarbete med PMU Liberia, men inte med icke fungerande rutiner och brister i utförandet. Ett omfattande arbete behövs, där personalhandboken är en av brickorna. Vi startade med fortsättningen i slutet av min förra period här, men jag hör att arbetet har inte kunnat fortsätta så som vi hade planerat. När det gäller Poolfund och frågan om PMU Liberia får fortsatt förtroende att hantera delar av sjukvården i Lofa County (17 inrättningar, varav ett par är sjukhus och resten kliniker), måste en hel del arbete göras nu.

På lördag morgon hann jag möta Pastor Tomas. Han är svårt sjuk. Oklart att säga vad han lider av. Det kan ha varit malaria till att börja med, men han jobbade och skötte kyrkan, och tillståndet förvärrades. Nu hade han haft kateter i 3 dygn, och just blivit av med den. Han var glad att utflödet fungerade någotsånär naturligt nu. Man hade hotat med att han måste besöka Liberias expert inom området om detta inte blir bra, och det skulle kosta 300 USD, en astronomisk summa för familjen.

Vi hade vår första dag i relationsfrågan under lördagen. Samlingen började med lunch före 14, och sedan höll vi på till efter 9 på kvällen. Här var inflytelserika ledare samlade; Pastorerna från Foya och Voinjama, FPML:s ordförande, rektorn från bibelskolan, ledaren för ungdomsförbundet med flera. Ändå är det nog huvudpersonerna i processen som är de mest inflytelserika.

Lördagen handlade om parternas ”sakframställning”. Det handlar om oerhört vältaliga och skickliga människor. Vi fortsätter idag med andra akten. Det finns en positiv känsla hos deltagarna att vi skall nå resultat, men det finns flera svåra knutar. Processen måste få den tid den behöver. Bland annat Voinjamapastorn och rektorn för bibelskolan fick boka om sina scheman. De hade tänkt åka hem igår eftersom bibelskolan startar idag. Nu får man klara sig några dagar där uppe med de lärare som redan finns där.

Ruth, Tomas fru sköter mathållningen. Det blir nog den snabbaste, billigaste och bästa lösningen. Dessutom är det nog välkommet för familjen att få det uppdraget. Sjukhusbesöken har tärt på ekonomin.

Jag hann med att besöka den lilla församlingsgruppen igår. Nu är det också högaktuellt med skolavgifter och vårt lilla projekt där. Jag hoppas Tomas tillfrisknar så att vi kan arbeta med det runt helgen.

Det finns ett ordspråk här: ”When elephants dance the grass suffer” - när elefanter danser lider gräset. Det är ingen tvekan om att många "gräsrötter" har blivit lidande av denna konflikt. Det kan handla om uppemot hundra tusen människor. Jag hoppas och tror att något sker i den påbörjade processen som tillåter gräset att resa sig igen, i alla fall på sikt.