Rapportering

Jag nämnde om ärendet som förde mig hit, och naturligtvis vill jag berätta om resultatet. Samtalen gick bra. Bilden berättar vad som hände.

Jag har känt mig oerhört inspirerad, och vid ett tillfälle sa jag till någon att jag mår alltid bra när jag kommer till Liberia. Jag vet inte vad det var i processen som sög musten ur mig, men i 3 dagar har jag varit rejält trött.

Resultatet kommer att betyda mycket för Liberia och kyrkorörelsen FPML. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd. Det finns fler relationer som behöver helas, och det gäller både mellan individer och mellan församlingsgrupper. Min förhoppning är att man själva skall gå vidare i ett fortsatt försoningsarbete, och jag får signaler att det händer.

En sådan fråga, även om den är långt ifrån central inom FPML, gäller pastor Tomas och hans församlingsplantering. I slutet av juni hade vi möten med hans gamla kyrka, Devine Deliverance, för att reda ut problem dem emellan. Det blev också en bra uppgörelse och han skulle åter gå in som äldste i den församlingen, förutom att han arbetar i församlingsplanteringen. Uppgörelsen skulle berättas för den lilla gruppen som därmed kunde gå in som utpost. Hemma i Sverige fick jag ett kort samtal från Tomas som sa att Gud sagt till honom att de skulle fortsätta själva.

Igår kväll besökte jag pastor Tomas, tillsammans med pastor Edvin Kilba fån Voinjama och Dorbor Akoi, direktör i PMU Liberia och hjälppastor i Devine Deliverance och tillika styrelsens ordförande där. Pastor Tomas är ännu inte frisk, men redan mycket bättre, och det gjorde att han orkade med besöket. Det visade sig att han tagit frågan med sig till sin församlingsplantering där man bett och fastat över detta och fått visioner som tydde på att man skulle fortsätta ensam.

Frågan med gudomliga tilltal kan vara komplicerad. Särskilt om andra inblandade inte förstår att tilltalet kan bli på det sättet. Jag måste erkänna att jag är en av dem som inte alls förstår det. Församlingsplanteringen behöver stöd och hjälp. Pastor Tomas behöver kollegor som han kan rådfråga. I mitt tycke var det från början ingen fråga man behövde be och fasta över. Ingen i gruppen på Duport Road känner någon inom någon av rörelsens kyrkor, endast Tomas. Idag visade det sig också att hustrun Ruth har vissa problem med att förstå tilltalet. Nå, vissa svåra frågor får man lämna och invänta att tiden skall medverka till en rimligare lösning.

Trots allt går det inte annat än att vara glad just nu. Det är oerhört tillfredsställande att få vara med i en sådan process och utveckling som det som hänt senaste veckan. Glädjen och tacksamheten är stor bland de liberianska vännerna, och man riktar särskilt sitt tack till PMU Interlife som möjliggjort allt detta.