lördag 21 augusti 2010
Final
Finalen närmar sig. Det är snart dags att åka hem. Sista normala arbetsdagen är gjord, eftersom det är lördag morgon nu, och jag åker hem i morgon kväll.
Förhållandena under regnperioden kan illustreras med bilen som skulle upp till Foya på torsdag. Den fastnade i lera inne i Monrovia, och det behövdes 2 bilar att dra loss den. Avfärden norrut blev först efter 4 på eftermiddagen, när bara ett par timmars dagsljus återstod. Det blev så småningom övernattning i bilen. Elisabeth Saar blev sjuk och fick lämnas på sjukhus i Zorzor medan de andra åkte vidare. En resa till Lofa nu är alltid äventyrlig.
Vi hann med att betala skolavgifter. Bilden visar betalning hos rektorn för en av skolorna. Det blev 9 barn i 3 olika skolor som pengarna räckte till. Det finns fortfarande nästan 30% av pengarna från Skellefteå Second Hand kvar, men då är inte skoluniformer och skor betalda. Det bör räcka rätt precis. På måndag är det meningen att uniformerna skall ordnas. Barnen tas till skolorna där skräddare väntar för måttagning. Anthony, ekonom på PMU Liberia, sköter bokföringen i en särskild bok vi skaffat för ändamålet, så att allt skall gå rätt till.
Pastor Tomas var med. Han har varit sjuk i 2 veckor, och var ännu inte bra. Det var regnigt och han hade en stor rock men frös ändå. Jag frös inte i kortärmad skjorta, och min fru vet att jag inte är den som går onödigt lätt klädd. Jag hoppas att vi inte förvärrat tillståndet för Tomas.
Det har funnits en del önskemål från Stockholm om insatser runt rapportering av gamla projekt. Tiden var knapp, men jag har försökt hinna med en del av det också.
I morgon söndag har jag lovat vara i kyrkan Gods Glory och säga något där. Jag måste erkänna att just nu känns det som att det varit lika skönt att bara vila. Avgången blir halv nio på kvällen, och jag är framme i Stockholm vid lunchtid. På tisdag blir det en del avrapportering på PMU-kontoret innan jag åker hem sent på kvällen.
Jag lämnar Stockholm precis i inledningen av Världspingstkonferensen. Det hade varit trevligt att vara med och träffa människor där, men naturligtvis blir det bra att komma hem också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen hem...igen!
SvaraRaderaDet har varit väldigt intressant att följa med på dina resor via bloggen. Tack för det !
SvaraRadera