måndag 26 april 2010
Farmor
Så är jag hemma i Skellefteå. Det var en viss dramatik med resan. Lördag är ingen bra resdag, och att det då fanns en förbindelse till Skellefteå var fantastiskt. Jag jagade genom Arlanda säkert 1,5 kilometer från 5:an till terminal 3 bara med handbagage då jag visste att tiden var knapp. Väl framkommen fick jag beskedet att planet var inställt. Nästa förbindelse var 27 timmar senare. Just då var jag inte beredd att acceptera det, och lösningen blev att flyga till Umeå + taxi upp till Skellefteå. Det förde mig hem bara 4 timmar senare än beräknat.
Det är den närmaste familjen man framförallt är ute efter att träffa. Tiden i Sverige blir ganska kort. Om 8 dagar vänder jag söderut igen. Det var nästan 4 månader sedan vi sågs. Bara sonen Gustav har jag träffat under tiden, då han hälsade på i Monrovia.
Min fru har blivit farmor. Det är väl ingen tvekan om att det är kvinnorna som har det största ansvaret när det gäller födelse och nya generationers framväxt. Det är snart 31 år sedan vi blev föräldrar första gången, och min fru Karin blev mamma. Vi bodde i Linköping på den tiden. Jag var inte helt klar med min utbildning, och Karin hade huvudansvaret för vår försörjning eftersom hon arbetade som sjuksköterska på Regionsjukhuset där.
Tidens flykt är svårt att förstå. Det är kanske bra så. Åren som småbarnsföräldrar är intensiva, men ändå snabbt övergående. För Karins och min del blev det 2 pojkar som kom att dela uppväxten. Dottern Julia kom på sladden och det blev som en historia för sig.
Nu har Johan och hans fru Elina fått barn, och en ny generation har kommit till. Mamma Karin är nu farmor Karin. Av den generation som är äldre än oss finns bara svärfar i livet. Han fyller 90 i sommar. Jag minns hur svärmor diktade till vårt bröllop. Från Ordspråksboken citerade hon om de gamlas kronor som är barnbarnen, och som hon skrev ”vem vill inte bära kronor?”
Ja, det har redan hunnit bli lite ”kronbärande”, och jag sätter in ett kort på det här. Kronan i det här fallet heter Elvira. Visst är det en fantastisk krona! Den nyblivna familjen är nu tillsammans några dagar innan Johan återupptar sitt arbete på Folksam. Igår var vi på besök där, och korten är från de tillfället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Man lyfter på hatten och gratulerar de lyckliga farföräldrarna! (även föräldrarna så klart)
SvaraRaderaAtt bli farfar är säkert nästa lika roligt som att bli morfar vilket jag upplevt tre ggr. Alltid lika fint!
Tack Sune!
SvaraRaderaJo, det är roligt. Där nere är ni lite snabbare i svängarna. Hälsa de små att de fått en ny tremänning.
Vi från Lövångers horisont hurrar och grattar, både föräldrar och farföräldrar. Eftersom jag ligger lite före tidsmässigt vet jag vilken fantastisk upplevelse det är att se ens barn blir föräldrar. Att dessutom själv få vara med på ett hörn, ja det tillhör nog livets efterrätt.
SvaraRaderaTack för den hälsningen Roland! Det känns verkligen fantastiskt.
SvaraRadera