Död och liv. Förstörelse och återuppbyggnad.

Jag är på resa tillbaka mot Liberia, och det är motsatsorden som fångar min uppmärksamhet. Vistelsen i Skellefteå och dessa trakter har innehållit allt det.

Vintern har varit svår. Jag vet att alla ansvarskännande fastighetsägare såg till att skotta av sina tak detta år. Snödjupet nådde rekordnivåer. Det tydliggjordes när jag besökte vår stuga som ligger vid Vindelälven inom Lycksele kommun, 12 mil från Skellefteå. Visserligen var nästan all snö borta, men förskräckande spår fanns kvar.

Förstukvistens tak hade ryckts loss från väggen. Det var nog inte mycket som fattades att allt skulle ha krossats under snötrycket. Det var ett styvt arbete att återställa, och försöka rädda de nästan sekelgamla snickerierna. I lördags, när jag gruvat mig färdigt och börjat plocka fram hjälpmedel för att åtgärda problemet kom min bror Rolf med överlägsna byggkunskaper och med åtskilligt mer av arbetsvilja. Att han dessutom hade middagen med sig, fläskfile med potatis och sås, gjorde inte saken sämre. Det tog oss ändå sex timmar att dra tillbaka konstruktionen i ursprungligt läge.

Det visade sig att det varit ännu större dramatik där under vintern. Vi har haft en liten fotbollsplan med 2 mål som Gustav och jag byggde för några år sedan. Nu fanns bara ett mål kvar. Vad hade hänt med det andra? Vid närmare undersökning hittade jag det isärkapat nedanför planen. Dessutom såg jag att det var renar som fastnat med hornen i näten och på så sätt gått en svår död till mötes. Det var inte bara en ren, utan två som mött döden på det sättet. Våra fotbollsmål hade blivit en svår dödsfälla. Så var det inte tänkt!

Varför kan det bli så fel? Vi hade ju målen på vår egen tomt. Det är väl inget fel i det? Samtidigt är de så att renarna det handlar om är förvildade i området. De är här året runt och deltar inte i de årliga flyttningarna mellan kust ock fjäll. Det är alltså dålig djurhållning det handlar om. Ändå är det kanske inte så enkelt att skaka av sig allt moraliskt ansvar för det som hänt.

Det var den typen av moraliska dilemman som jag möttes av under min hemmavistelse. Det gladde mig att jag mötte entreprenören Bengt Ivansson på planet från Skellefteå. Han hade kreativa förslag som jag hoppas kan bidra till goda lösningar för det saken gäller. Jag fick nytt hopp för återuppbyggnad.

Men det var inte alls bara död och förstörelse jag mötte. Liv och förnyelse kom ändå att dominera. Våren är tydligt på väg, även i Skellefteå, och visst kunde man känna av vaknande livsandar. Tydligast fanns livet ändå i vår kära barnbarn. Det blev tre gånger vi mötte henne, och bara på dessa få dagar var det lätt att se en tydlig utveckling. Det finns en stark livskraft även i det nyfödda livet, men visst behövs föräldrar med kärlek och god omvårdnad.