Etik och Moral

Idag, torsdag var vi på säkerhetsmöte hos FN-trupperna här. Det handlade framförallt om situationen i Guinea, som är orolig. Foya, där vi har vårt sjukhus, ligger bara någon mil från gränsen till Guinea. På mötet träffade vi också en svensk SIDA-representant, Peter.

Efter mötet for Oscar och jag till chefen för ECHO, herr Koehn. Det är ECHO, EU-s humanitära biståndsorgan, som sponsrar vårt arbete. Vi pratade bland annat om mitt område, att arbeta vidare med de brister som framgått vid deras revision av vårt arbete. Det gäller i stor utsträckning brister hos vår lokala samarbetspartner. Det är också ECHO som sett det så viktigt att vi jobbar vidare med detta, att de även utökat sitt åtagande med att betala för min tjänst.

En av de viktigaste synpunkterna de framfört gäller inköp av läkemedel. Inköpen skall föregås av offertförfarande, och även läkemedelskvalitéten måste dokumenteras. Det gör det både omöjligt och olämpligt att köpa från den lokale indiske apotekaren som alltid använts. Från sommaren har de inköpen stoppats. Det hindrar inte att en enskild person hos samarbetspartnern skickat in en beställning på läkemedel för 7000 dollar. Koehn menade att det nog hamnade en hel del pengar i inköparens egen ficka. Han talar av erfarenhet från många projekt och många samarbetspartners.

Det är smärtsamt att höra den Liberianska pingströrelsen och trossyskon omtalas i sådana termer. Är anklagelsen sann? Jag vet inte, men det är kanske inte det viktiga. Det skall inte ens kunna misstänkas att sådant kan hända hos samarbetspartnern. Hur når man dit? Jo, genom att ha system som gör det omöjligt att sådant kan ske. Visst låter det bra? Det kan vara något svårare att åstadkomma detta än att formulera det. Om man har systemet är det ändå inte säkert att det efterlevs.

Var börjar man i en sådan härva? Mitt beslut är att börja i grundläggande etik och moral. Vi måste först bli överens om basen: Hur skall vi som kristna uppträda? Vilket rykte skall vi ha bland ”världens barn”? Är vi beredda att lägga på oss andra krav än de som gäller gemene man?

Fortsätter jag med de här frågorna är det risk att de till slut blir känsliga för mig själv. Hur har jag det med den egna moralen? Hur ställer jag mig till svartarbete mm? Jag kan inte ställa högre krav på andra än jag är beredd att leva upp till själv. Det blir till slut en fråga om min egen etik och moral. Hur långt har egentligen helgelsen gått?