Lägenhetsboende i Monrovia

Före klockan 5 i morse startade Oscar och Markus sin resa mot Foya. Deras Toyota Landcruiser var till bristningsgränsen fylld. Mest var det en typ av kakor, plumpynut, som används till undernärda barn, men även de förråd som införskaffats här. Av cellplastbitar och en stor kartong har tillverkats en låda för förvaring av fryst mat. Med hjälp av frysklampar skall det hålla sig fryst under den långa och varma resan.

Det visade sig inte tillräckligt med den dyra servicen hos Toyota. Fortfarande var det en bränslepump som krånglade, en reservdel som Toyota inte hade. En äldre variant sattes in i går eftermiddag på en annan verkstad.

Därmed är jag ensam i den rymliga lägenheten som är på nära 100 kvadrat. Allrummet/Vardagsrummet som syns på bilden är över 40 kvadratmeter stort, och det finns 2 sovrum med var sitt badrum. Köket är rymligt men oerhört enkelt utformat. Hög liberiansk standard är fortfarande en bra bit från svensk standard. Priserna är däremot väl i paritet med de dyrare adresserna i Sverige. Per månad handlar det om över 2000 dollar. Själva lägenheten står för halva priset, och el, vatten, underhåll och säkerhet står för resten. Gården är helt inhägnad och det finns vakter här 24 timmar per dygn. Elen, via dieselgeneratorer, är tillgänglig förutom mellan 08:30 – 11:30 och 15:00 till 18:00. Det blir snabbt varmt utan luftkonditioneringen. TV:n står visserligen där, men det är inte abonnerat på några program, så den går inte att se. Bredband finns inte heller. Det är dyrt att få in ett skapligt sådant. Grannarna betalar 170 dollar i månaden för sitt, och då handlar det nog ändå knappast om megabit.

Idag är det söndag, men kompisarnas avfärd gör det nödvändigt att ta tag i några väsentliga saker. Jag har sökt reda på de uråldriga tvättmaskinerna i källaren och dristade mig till att slå igång en maskin och tvätta. Jag försöker också städa lite. Dammsug finns inte, utan det är sopa och skura som gäller. Markus, som var kvar i lägenheten under dagarna den gångna veckan, gjorde ett bra jobb i köket och städade upp det. Det hade legat något kvarglömt i en låda som blev en omfattande härd för ohyra.

Jag skall också försöka samla mig till en strategi för fortsättningen i dag. Förmodligen behöver jag äta efter 12 någon gång. Här i stan är det inte mer än 3 restauranger vi varit på. Allt annat frekventeras inte av utlänningar, och jag kan konstatera att jag inte haft några problem med magen så här långt, Det är skäl nog att fortsätta ät på samma restauranger. En av dem, Mamba Point, ligger inom gångavstånd, men till de andra blir det min Toyota Hilux som får bära mig.