Ja, rubriken hämtar jag inte från Liberia utan från Sverige. Närmare bestämt är det inom Svenska Kyrkan man tycker så. Jag hittade informationen här. Det biskopen pekar på är tyvärr inte helt unikt för Svenska Kyrkan.
Det kan vara intressant att jämföra gudstjänstlivet i Monrovia med svenska förhållanden. När Ingmar var här samlade han kyrkornas överhuvuden. De var också bekymrade. Det är bara 100 000 på söndagsgudstjänsterna och staden har 1 miljon invånare. I Sverige vet jag inte ens om vi når upp till 100 000 gudstjänstbesökare om vi räknar alla kyrkor i landet.
En gudstjänst i Sverige är mer genomarbetad och bättre förberedd än vad den är här. Folk i Sverige har i allmänhet lättare att ta sig till gudstjänsten än vad man har här. Här gör avsaknad av privata transportmedel att transporten till gudstjänsten är en svår fråga. Har man barn i familjen kan det bli orimligt dyrt att ta sig till lokalen med taxi som är enda möjligheten här. Jag skulle gärna vilja visa upp hur det ser ut vid 10-tiden en söndag efter huvudvägen här. Man ser söndagsklädda kristna överallt med biblar i händerna som söker transport till gudstjänsten – en vacker syn!
Svårigheterna med transporter gör också att det finns många lokala kyrkor. Filadelfia, som är den största kyrka jag besökt, har kanske 3-500 människor i ett möte. Visserligen fördubblas det, eftersom man har 2 gudstjänster efter varandra. Dessutom har man ett antal utposter. Inom FPML- den ”svenska” pingströrelsen, finns minst ett 10-tal kyrkor i Monroviaregionen. (Filadelfia är inte med i FPML längre). Jag har tidigare hävdat att Monrovia kanske är världens kyrktätaste stad.
I Skellefteområdet var det bönhusen som främst samlade folk till gudstjänst. Alla byar av betydelse hade bönhus. I den samhällsförändring och urbanisering som skett har vi tappat en del av det lokala perspektivet.
Jag vet att min pastor Roland skulle hävda att en del av lösningen är ett nytt fokus på cellgruppen. Den lilla gruppen som bas för troendes gemenskap, och den lilla gruppen som i de bästa av världar även kan fungera evangeliserande. Jag tror att han har rätt.
När jag tänker efter skulle han nog även prata om församlingsplantering. Att medvetet arbeta för att skapa församlingar i områden där det bor folk men inte finns kristen verksamhet. Jo, han har rätt i det också. Möjligen skulle han konkludera med att säga att det handlar för var och en som kristen om att ta missionsbefallningen på allvar. Gör vi det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar