Viking i Liberia?

Det är kanske främmande med en viking i Liberia, men jag måste säga att jag trivs bra här. Det finns så mycket att se och att reflektera över. Sist berättade jag lite från jobbet, och vilka jag jobbar med, och jag skall återkomma till själva arbetsuppgifterna och hur det går. Men det finns så mycket annat också jag fastnar för i min tillvaro här.

Pa Smith, Cathrine och Elisabeth brukar åka med mig in mot stan på kvällen från jobbet i ”min” Toyota Hilux. Den var inne på service igår, så nu är den nyservad också. Igår kväll kom den från service, och när Smith och Cathrine åkte med pratade vi om vanan som folk har här att bära saker på huvudet. Vattenhinkar, fruktkorgar och allt möjligt bärs på huvudet. Skolbarn kan ha skolböckerna på huvudet. Jag tror aldrig jag sett någon bära ovanpå huvudet i Sverige. Vad beror det på? Är huvudena konstruerade olika?

Cathrine påpekade att man saknar lastfordon och att det skulle vara en anledning. Det kan kanske hända, men det är långt från hela förklaringen. Samtidigt är det intressant att bruket att bära på det här sättet förmodligen gäller i hela Afrika. På bilden demonstrerar hon hur det går till.

Samtidigt som jag finns på plats här tycker jag att jag lever med i det som händer hemma i Skellefteå och i Sverige. Då tänker jag inte i första hand på att Skellefteå AIK gör en bra säsong. Det är egentligen fascinerande att märka hur väl man kan följa med i det som händer om man har tillgång till Internet. Tidningar som Norran och Dagen kan man hålla sig ajour med, i alla fall det som finns på nätupplagan. Det är en helt annorlunda situation än vad utlandsstationerade människor upplevde för bara 15 – 20 år sedan. Då var det nog brev med långsam postgång som gällde, och möjligen att få tidningar skickade.

Det är naturligtvis familj och vänner man tänker på, och även livet och händelserna i Skellefteå. Jag får beskrivningar av mörker, snö i träden, advent och dekorationer. Det känns faktiskt som att jag vore där också måste jag säga. Annat som man delvis kan leva med i är församlingen och verksamheten på Second Hand till exempel.

Trots det så tycker jag inte att hemlängtan blivit så stark att det är något problem. Jag har ju förmånen att få åka hem till Jul, och på så sätt skiljer sig också min tillvaro från det många andra upplevt. Jag kan minnas någon som berättade att hans gamle far sa när han åkte till Afrika, ”Nu ses vi nog inte mer.” Så blev det också vill jag minnas. För min del handlar det inte om den sortens skilsmässa från nära och kära.

Som det är nu kan Gustav, min son, hålla koll på mig och påpeka hur jag skall utforma min blogg. Han kan vara sträng i sina uppmaningar och synpunkter, och det är inte annat än att göra som han säger. Han underkände de kategorier jag satt upp för reaktioner, så från och med nu är det ändrat efter hans förslag. Tillrättavisning kan man må bra av. Kryssa gärna i en ruta.

Med tanke på att jag är en viking i Liberia tänkte jag osökt på Vikingarna. Sången ”Kan man älska nån på avstånd?”, beskriver känslor att vara flera mil från de man älskar. Samtidigt är det en rikedom att ha människor som står en nära, och den förmånen upptäcker man kanske tydligare med avståndet.