Lurad!

Så har jag då blivit lurad!
Dagens inlägg lägger jag ut med risk för att framstå som överdrivet blåögd, rentav dum. Det var på helgen för snart två veckor sedan som en man knackade på bilen när jag var på väg att köra in på gården vid lägenheten. Jag fäste inte något större avseende vid mannen, utan körde in genom ståldörrarna som vakterna öppnat. Vakterna var ändå angelägna att jag skulle gå ut och prata med mannen.

Han presenterade sig som Robert Johnson, vice pastor i en pingstförsamling. Det var den pingstförsamling som håller till i den första ”svenska pingstkyrka” som byggdes, och som invigdes 1973 på 10:th street. Han hade hamnat i ett akut penningbehov och behövde 40 USD då hans fru tagits in på sjukhus för att föda, och det skulle bli kejsarsnitt. Han skulle återställa pengarna ett par dagar senare. Jag lånade honom pengarna och han gick.

Det hände inget under veckan, men i måndags dök han upp igen. Det behövdes nu bara 50 dollar till så skulle saken vara klar. Hur kom det sig? Frun hade behövt transport upp till Foya för vidare läkarvård. Nu var jag mer på min vakt, och ringde kontoret för att de skulle kolla upp mannen samtidigt som jag gick in och hämtade pengarna. Anthony hänvisade till Dorbor, direktören. Jag fick tag i honom och han pratade med mannen, som han uppgav sig inte känna. Han föreslog mannen att komma till kontoret dagen därpå.
Han var inte glad åt att jag ringt Dorbor. Det var ju lite skämmigt att låna pengar, och det ville man inte prata öppet om. Jag bad honom visa någon identitetshandling som bevisar att han hette Robert Johnson. Någon sådan hade han inte. Jag bad att få se hans bibel eftersom han hade axelväska och uppgav sig vara pastor. Han hade inte bibeln med, men ett tunt häfte med några kristna texter.

Han var ändå angelägen att få låna de extra 50 dollarna. Jag skulle absolut få igen pengarna på onsdag - i förrgår! Han tjänade 200 dollar per månad. Han skulle hämta ut frun från sjukhuset, och varje dags försening innebar att det skulle kosta mer. Jag lämnade honom pengarna utan att vara övertygad om att han talade sanning.
På kontoret dagen efter ringde Dorbor huvudpastorn för den nämnda kyrkan. Han kunde inte minnas någon medlem som hette Robert Johnson. När han hörde att han skulle vara hjälppastor visste han att han inte kände till någon sådan.

De drygt 1800 dollar jag hade med från början tar slut innan det är dags för hemresan till jul. Ändå tycker jag att upplevelsen kunde vara värt 90 dollar. Varför då?

När jag skrev till min fru och berättade att jag blivit lurad kom svaret tillbaka:
Du har ett gott hjärta, det är bra!
Karin