Möten

Idag skall jag bara berätta om möten med personer utan att på allvar börja bena i samhällsfrågor eller annat.

Jag träffade Flumo igår. Roligt att få prata svenska. Jag framförde hälsningar från bloggläsare, och han blev glad när han såg vilka som hälsat. Han kom till kontoret och vi åkte sedan till mitt stamställe, Hotell Royal, där jag bjöd på lunch. Bilden är därifrån. Vid förra tillfället missuppfattade jag hans familjesituation något, men nu fick jag bättre kläm på det hela. Under tiden i Sverige skilde han sig från sin liberianska fru, och skaffade en svensk sambo i Piteå. Han har lämnat in ansökan om att få återvända till Sverige. Den är ännu inte behandlad.

Här i Liberia har han 4 barn, varav 3 är strax över 20 år, och den yngste är 11 år. Vi pratade skolor, och han har en dotter som vill gå på universitet. Det är rejält dyrt. Det kan nog handla om 1000 USD eller mer per läsår. Flumo har inget jobb och kommer inte att kunna sörja för barnens skolgång på det sätt som de önskar. Är det någon av hans bekanta som vill stötta honom så kan jag förmedla sådan hjälp.

Idag väntar jag besök igen, och vi kanske skall försöka koppla upp oss på Skype mot någon i Sverige. Hoppas nätet fungerar. Vi håller just på att byta leverantör av bredband på kontoret. Vi får se. Jag skall berätta mer sedan. Jodå, jag kommer att jobba också. Dorbor och jag har avsatt gemensam tid för att arbeta med personalhandboken.

Till sist måste jag få berätta om samtalet jag hade med Chatrine i bilen mot stan igår eftermiddag. Det är hon som demonstrerar hur man bär på huvudet i ett tidigare inslag här. Samtalet handlade om julförberedelser och julklappar. Hon hade lämnat pengar till sin son som är 22 år, och köpt några saker till några gamla kvinnor. Nyfiket frågade jag om hennes man. Chatrine är en kvinna runt 40 och med ett trevligt utseende. ”Still praying” - jag ber fortfarande om det, svarade hon. Det visade sig att hennes man blev skjuten i kriget när sonen var 3 år, alltså för 19 år sedan. Tydligen har hon fått erbjudanden från män som hävdat att de varit rätt man för henne, men de har egentligen inte varit intresserade av att binda sig i långsiktiga relationer. Hon har en syn på män som man skulle kunna kalla realistisk, och det gäller även män i kyrkorna.

Hennes öde visar på en annan av sviterna efter kriget. Det finns fler kvinnor än män i de årsklasserna, och Chatrine har fått be om en bra man under många år. Låt oss hoppas och tro att bönesvaret kommer.