söndag 6 december 2009
Hos Thomas familj
Söndagen går mot sitt slut när jag postar dagens andra inlägg. Jag lovar att inte trötta er med flera berättelser samma dag, men idag blev det så. Jag skall bara rapportera om vad som hänt under dagen.
Det var lätt regn när jag körde österut. Jag plockade upp Pastor Thomas barn i höjd med kontoret och fortsatte till kyrkan. Pastor Thomas hade börjat med söndagsskolan. Det var nog högst 10 barn på plats. Flera av barnen som varit med tidigare söndagar verkade saknas. Hade ryktet gått om nye predikanten?
Thomas övergick till dopklassen, och det var nog ur den gruppen som flera var borta idag. Allt eftersom så dök det upp mer människor, fler barn och några vuxna. Det var minst 20 när det var dags för ”Regular Service”. Jag använde en gammal text. Jag har lärt av erfarna predikanter att man skall återanvända. Alltså tog jag den första söndagsskoltexten jag hade i Linköping för ca 32 år sedan. Det är berättelsen om den lame mannen som bärs till Jesus.
Det var i alla fall ett gott möte. Pastor Thomas fru, som varit på första mötet i stora Filadelfia där hon sjunger i kören, kom med. Hon ledde lovsång och såg till att äldste sonen Thomas fick ta trumman. Det var rytmiskt och bra vill jag lova. I lovsången kände jag att här hör jag verkligen hemma. Det var många som ville få förbön efteråt. Det gällde hälsa, förbön för barnbarn och för förnyad gudsrelation. Här får man verkligen tillfälle att tjäna i förbön.
Speciellt inbjöds de som hade problem med skolavgifter till förbön. Det var 2 vuxna och 2 flickor i 10-årsåldern. Pastor Thomas tog även deras namn och andra uppgifter. Det gick inte att göra förteckningen färdig då de inte visste nivån på skolavgifterna. De fick tillsägelse att ta reda på det till nästa söndag.
Direkt efter mötet tog jag ovanstående bild. Det är pastor Thomas familj. Den lilla flickan heter Rose. Sedan åkte vi hem till dem. Hemma fanns äldsta dottern som är 18 år. Vi åt en risrätt med kyckling som var helt ok. De åt med sked men hade satt fram gaffel åt mig, dock ingen kniv. Jag hade med mig eget flaskvatten. Jag försöker att hålla mig frisk på bästa sätt.
Vi pratade vidare om skolavgifter. De vuxna som hade anmält problem med skolavgifter , en man och en kvinna, var i dryga 20-årsåldern. De hade knappast gått i någon skola. För sådana finns det tydligen aftonskolor där de kan lära sig läsa.
Det är vanligt att barn inte bor med sina riktiga föräldrar. En del utlovas skolgång om de bor hos släktingar i Monrovia, men används i vissa fall nästan som slavar. I inslaget om Business och Mission länkade jag till ett dokument som beskriver Nancy Kellys öde i Sierra Leone. Hennes uppväxt var precis så som man beskrev för mig i Pastor Thomas hem att många har det även i Liberia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar