J J Roberts dag

Idag måndag är det åter helgdag i Liberia. Det är J J Roberts födelsedag. J J Roberts är död sedan länge. Han var Liberias förste president.

Det är inte tårta som gäller till Roberts födelsedag, utan det är min frukost som finns på bilden. Det syns tydliga spår efter Gustavs besök. Han hade med lite utrustning för att kunna brygga riktigt kaffe, och jag köpte kaffekannan till höger. Bregott hittar man inte heller i affärerna här, utan det är direktimporterat via Gustav.

Som synes är det en enmansfrukost. Foya-gruppen, Börjessons och Lovisa, reste före 7 i morse. De valde att fira grundarens födelsedag efter vägen mot Foya.

J J Roberts liv säger en del om Liberias situation även idag. Han blev den förste presidenten, och den förste färgade som regerade i den nya kolonin. När man röstade för självständighet 1847 blev han den förste presidenten. Han var framgångsrik i arbetet att få internationellt erkännande, och att inkorporera omgivande infödingsområden i Liberia. Han var president 1847 – 1856. I statens tidiga år blomstrade ekonomin och utvecklingen gick snabbt framåt.

Snart kom svårare tider. Kostnaden för import av vad som behövdes översteg exportinkomster som kom från kaffe, ris, palmolja, sockerrör och timmer. Man hade tagit lån i England för att kunna bygga vägar, broar och annat nödvändigt för utvecklingen. Kostnaden för lånen var mer än man kunde klara. Roberts återkallades som president, och blev Liberias sjunde president 1872 till 1876. Han var en god diplomat och reste till England för att förhandla om lånevillkoren. Uppdraget misslyckades. Påfrestningarna och missräkningen påverkade presidentens hälsa negativt, och under senare delen av presidentperioden var det vicepresidenten som agerade som president. Joseph Jenkins Roberts dog 1876.

Liberia är även idag ett fattigt land. Det skulle nog räknas som fattigt även utan den 20 år långa perioden av krig som man genomlevt. Det var 20 år av tillbakagång i ekonomi och resurser i form av exempelvis utbildning. En hel generation har i stort sett gått miste om utbildning. Först nu är det möjligt att ta examen. Börjessons berättar att första ”graduation” från skolan i Foya var i fjol.

Därför är det också många som nu går i skola, trots att man kan tycka att de inte är i skolåldern. Joe, ekonomen som dog var +40 och gick på universitetet. Så även pastor Bannah som är FPML:s ordförande, även han i 40 årsåldern kanske. Alvin Gissi som jag berättat om förut är student, inte heller han i typisk skolålder.

Liberia lider av ett lillebrorskomplex. Man upplever att man alltid fått be om saker med mössan i hand (förutom att det är ont om mössor i landet). Det finns många duktiga, intelligenta människor här, och de flesta är det lätt att tycka om. Den positiva gruppdynamik som seminariet ledde till var till exempel högst påtaglig.

Jag vet att ordförande Bannah och generalsekreterare Kanteh träffas idag för att samtala om seminariet, och framtidsfrågor som aktualiserats där. Jag hoppas på ett positivt möte och att något bra kan komma ut av det. Det skulle behövas.