Skurar av höjden!

Det var en av favoritsångerna vi sjöng i min barndoms möten.

Skurar från höjden, ymniga sänd oss o Gud.
Droppar ej endast men skurar, Herre att falla nu bjud.

Jag vet inte om författaren Daniel Webster Whittle hämtade inspiration från tropikerna, men nu vet jag i alla fall hur det är med sådana skurar. ”De är inte att leka med”. I och för sig är det översättaren John Ongman som ännu tydligare kopplat till fysiskt regn.

Idag är det en sådan dag av skurar från höjden. Det handlar genast om att vada fram i vatten. I söndags var jag inne i stan och skulle ta ut pengar i en automat. Det var att passera områden med kanske 20 centimeter djupt vatten. Jag tvekade innan jag körde, men min Pickup hade inga större problem med de vattenmassorna. På något sätt kan jag tänka att sången skulle varit mindre populär i Liberia.

På tisdag till veckan bär det av på den sista resan här. Det blir en veckolång resa upp till Lofa. Det är min sista möjlighet att se vad regnet åstadkommer med jord- och stenvägarna här. Jag kallar det inte för grusväg det som finns däruppe. Det vore en alltför positiv beteckning. Troligen svänger vi också förbi Yekepa, och dit är det en riktig grusväg.

Vi har sagt upp lägenheten så jag måste hitta tiden någonstans att hinna städa ur den. Det är inte så lätt eftersom mycket ligger på. Jag har fortfarande ”fritidsarbete” att göra. Fredag och lördag har jag blivit inbjuden till en minikonferens som FPML har. Ungdomssektionen har inbjudit till möte i morron. Dessutom är det fullt upp nu med ett stort projekt som är startat nu för att utveckla PMU Liberias organisation och rutiner. Det är fantastiskt roligt att få spela med lite grann i det arbetet. Jag har en hel del erfarenheter som passar riktigt bra här. Projektarbete är vi ju inte främmande för i Sverige, medan det känns som mer av en nyhet här.

Lägenheten var jag för övrigt nära att bli utlåst ifrån, eftersom rutinen att betala hyran tog en dryg vecka hos PMU Interlife. Att räkningen är 3,5 månader sen, och att vi fått stöta på flera gånger för att få den, ansågs kanske inte lika viktigt. Jag kanske blir utlåst i alla fall. Idag har man svetsat på fästen för hänglås. Ibland blir det tydligt att man är i Afrika.

I Afrika, men samtidigt hemma i Sverige. Kontakten hem är oerhört viktig, och en förutsättning för att jag skall kunna vara på plats här fullt ut. Denna vecka firar jag och min fru 33-årig bröllopsdag. Tack Karin! Denna vecka fyller också min bror Rolf 60 år, och har fest hemma i det gamla föräldrahemmet i Fäboliden. Jag försökte engagera Tomas kyrka i firandet av honom i Söndags, och de ställde glatt upp på det och sjöng ”Happy Birtday” så det dånade. Däremot misslyckades jag tyvärr med att filma. Jag får helt enkelt hälsa: Hjärtligt grattis Rolf!