Business och mission i Västafrika

Bilden visar en av de vanligaste ”butikerna”. Har man en skottkärra då har man kommit en bra bit i affärslivet. Liberias kiosker är handburna eller huvudburna enheter. Det på bilden är mer att likna vid Jourlivs eller 7-Eleven. Skottkärrorna används även som rullande stereoapparater av musikförsäljare. Det är rejält tryck av varierande slag i de olika gathörnen.

Jag lyssnar ofta på BBC World Service. På morronen har de en serie som heter ”Only in Africa”, där folk delar med sig av sina erfarenheter av sådant som kan hända bara i Afrika. Ofta roligt och speciellt, men alltid med en kärleksfull attityd i alla fall.

Jag kan meddela så här på lördagsförmiddagen, att den här helgen blir rätt fulltecknad. I kväll skall jag träffa Nils, en svensk Liberian. I morron Söndag håller jag min första predikan i Liberia. Jag räknar med att publiktillströmningen blir anpassad till min kapacitet. Jag kommer också att äta lunch i ett Liberianskt hem. Igår kontaktade jag även Flumo, liberianen med flera år i Byske, och vi bestämde att träffas på tisdag.

Annars har jag haft kontakt via mail svensk pingstmissions kontaktpersoner i det här området. Det gäller pingstförsamlingen i Huskvarna och deras missionspastor David Gunnarsson. Jag skrev till honom om hur relativt okänt jag uppfattar att Liberiamissionen ändå är. Han uttrycker den ”frustration vi har inom Västafrikaarbetande församlingar. Vi finns på missionsfält där de inhemska rörelserna kan vara väldigt stora och livskraftiga och ibland med betydligt bättre ekonomisk standard än Västafrika (Sydamerika, Ryssland !!! mfl.) Men i Västafrika har vi de fattigaste bland fattigaste och i flera länder små rörelser. Vi menar att svenska pingstförsamlingar borde lämna över dessa fält och satsa sitt krut på bla Västafrika. ”

Man kan säga att alla talar naturligtvis för sitt, men det ligger ändå en hel del i vad han säger. Inom närmaste kilometern från där jag bor finns flera områden av skrämmande misär. Vi tror att evangelium och mission kan ge hopp och vara en resurs till livsförvandling. De veckor jag varit på plats visar mig redan att Svenska pingstförsamlingar skulle kunna göra mer här, och då menar jag inte bara korståg.

Jag har också haft kontakt med Elisabeth Rambrant från Eskilstuna som ansvarar för region råd Västafrika. Hon skickade ett nyhetsbrev som var så bra att jag försöker länka in det här. Ladda ner det och läs om Nancy Kelly i Sierra Leone bla. En berättelse som inger hopp och visar på att svåra situationer kan förändras och förvandlas.

Vi får se hur det blir med vidare rapportering om helgens händelser. Undviker jag att kommentera morgondagen så kan ju alla räkna ut hur det blev. Skämt åsido hoppas jag få reda på hur det står till med gruppen, och vilka problem som finns med skolavgifterna som jag nämnt om tidigare. Sedan får vi se hur vi kan gå vidare.