Dollar och dollar

Här handlar allt om dollar. Idag handlade jag på affären för 66 dollar, och tyckte det var rätt så mycket. När jag kom ut ur affären var den handikappade där som hade anvisat parkeringsplats. Jag gav honom 30 dollar, och fick nästan intrycket att han tyckte det var lite. I byrålådan på kontoret ligger en tjock bunt 5-dollarsedlar. Ingen verkar vilja kännas vid den bunten.

Hur kan det vara så? Ja, egentligen är det inte samma dollar vi talar om. Det jag dokumenterat i bilden är 2 olika typer av dollar. Ovanför är amerikanska dollarsedlar i olika valörer, och under är det liberianska. Skillnaden är 71 gånger. Det betyder att 5-dollarsedlarna som ligger i skrivbordslådan egentligen är 50-öringar.

Det är kanske ganska betecknande att det är den skillnaden på valutorna. Valutakursen säger inte allt, men kan ändå belysa skillnaden. Månadslöner på 100 eller ett par hundra US dollar är inte ovanliga i tredje världen – bland de som har jobb. Så ser det ut i Moldavien också. Räknar vi upp den lönen 71 gånger får vi 7100 dollar, eller cirka 50 000 kronor per månad. Det är en bra månadslön, men det kanske finns de som läser bloggen som tjänar mer än så.

Förutsättningarna är orättvisa. Det finns olika sätt att leva på, och det går att leva på mindre pengar i ett sådant här land, och om man är van vid det. Levnadsförutsättningar handlar inte bara om pengar. Tänker man på att även exempelvis spädbarnsdödligheten är, om inte 71 gånger så i alla fall skyhögt över svenska nivåer. Det handlar i alla fall om 5 procent här. Likaså är det vanligt med dödsfall i samband med förlossning. Det är lätt hänt att förblöda om inte rätt hjälp finns tillhands. Jag har redan med drygt 10 år passerat vad som är medellivslängd här. Visst kan man någon gång reflektera över rättvisan i det.

Jag träffade Flumo idag. Han har bott nästan 6 år i Sverige och återvände i September. Han bodde i Byske under större delen av sin tid i Sverige. Han pratade bra svenska, och berättade vilken omställning det var för honom att komma tillbaka. Han hade problem med värmen och magen kom i olag, men det var kanske annat som var ändå svårare. Hans gamla kompisar var splittrade runt världen och det var svårt för honom att finna sig tillrätta märkte jag. Han har löpande kontakt varje vecka med vänner inom Svenska Kyrkan och frikyrkoförsamlingarna i Byske. Vi pratade om vad han fått med sig från Sverige som han har nytta av nu. Han berättade om vattnet som säljs i påsar, och hur han stoppade plasten efter de använda påsarna i ryggsäcken. De anhöriga undrade vad han hade där när han kom hem. Varför kastade han bara inte ifrån sig plasten som alla andra. Han hade fått andra attityder till nedskräpning, men han insåg samtidigt att han skulle knappast kunna göra någon skillnad ensam.

Ett av mysterierna med Afrika är stammotsättningarna. Jag undrar om jag kommer att förstå mer av det längre fram, men jag förstår inte ett dyft mer idag än när jag var hemma. Dessa motsättningar finns i hög grad även här. Varför har inte kyrkorna kommit åt problemet? Jag tror det här är en av de städer i världen som har flest kyrkor. Jag gissar att det är minst 1000. Taxibilarna har oftast en text God is greatest, eller något liknande på bakre stötfångaren. På restaurangen jag var i dag var plaststolen utformad så att jag satt på texten God bless you. Inget av detta verkar hindra att man kan vara hur ovänner som helst. Flumo sa också att om taxichafförerna kommer ihop sig tar dom inte mycket för att döda någon. En del av Afrikas gåtor är ännu obesvarade för mig.