Expat

Det är helg i Monrovia. Helgen innebär tid för eftertanke. Den här helgen blir jag upptagen en hel del, eftersom jag får besök under lång tid. Jag måste ha lite städat när han kommer. Den besökande räknar jag med att hämta på flygplatsen på måndag kväll. Jag har också lovat pastor Thomas att komma på hans möte på söndag. Igår var jag och inspekterade hans kyrkolokal. Det se ut som ett tomt garage med 3 väggar. Det finns ett par bänkar där. Det är drygt två mil ut dit. Jag får hoppas att jag hittar.

Lördagsfrukost! Jag får tänka vidare medan jag tar fram den USA-tillverkade äppeljuicen, det libanesiska brödet och mjukosten ”The Laughing cow”. Jag noterade att Oscar och Markus drack i stort sett bara vatten, men jag har svårt för att dricka stora mängder icke-kolsyrat vatten.

Ordet expat var inget jag kände till så mycket om innan jag kom hit. Det engelska ordet är egentligen expatriate. Det betyder att leva i ett land där man inte är medborgare. Beteckningen används för specialister som arbetar för ett företag utomlands, eller utländska hjälparbetare i humanitära insatser och liknande.

Sådana expats ser man överallt här. Det bor flera i de 8 lägenheter som finns i det här huset, förmodligen är alla expats. Jag träffar dem ute på restauranger, det är de som finns i de mataffärer där jag handlar, och jag ser deras bilar på gatorna. Många hör ihop med de FN-styrkor som finns här, men det finns också ett stort antal hjälporganisationer. FN-personalen är soldater men det finns också en hel del FN-poliser, däribland norska.

Att vara expat är naturligtvis också att inte riktigt tillhöra samhället. Det är ingen tvekan om att mina villkor skiljer sig från den vanlige liberianens villkor. Det komplicerar förhållandena och sätter regler för umgänget. Vad förväntar sig min vän av mig? Beror vänskapen på mina ekonomiska resurser?

Det finns tiggare, men tiggeriet är ofta lite mer sofistikerat. Restauranger är muromgärdade med egna vakter. Kommer man innanför murarna är det gratis att parkera. När det är fullt och man parkerar utanför, dyker det omedelbart upp någon som lovar att se till säkerheten för bilen. Meningen är naturligtvis att man skall betala för den servicen. Likadant är det när man parkerar på gatan i stan, i närheten av någon butik. ”Hjälpsamma” människor kan i stort sett ha ockuperat en parkeringsruta och viftar ivrigt in en när man kommer.

Några ord om mataffärerna. Jag har varit i 3 olika affärer, och det kan finnas någon till. Storleken på samtliga är kanske som en tredjedel av ICA Torget i Skellefteå, eller nya ICA i Lycksele, och det på de 700 000 invånare som skall finnas i Monrovia. Det finns ändå en hel del importerade varor där. Liberianerna själva handlar nog nästan uteslutande bara på gatumarknaderna som finns lite överallt.

Rollen som expat är inget man kan välja eller välja bort. Det är bara att acceptera. Jag är rejält muromgärdad där jag bor som du ser. I eftermiddag när jag går till poolen vet jag att jag träffar några amerikaner. Jag kommer att se de diskreta liberianska vakterna. Jag måste acceptera att jag finns i samhället men inte tillhör det.