Det här är pastor Thomas. Det var han som kom efter min sjukdom och berättade att han bett för mig. Han berättade även om sin lilla ”kyrka”. Han har söndagsskola med 6-7 barn på söndagarna och därefter möte. Det brukar kunna vara ett par människor på mötet. Han sköter allting själv, sång och predikan mm, dessutom allt i söndagsskolan.
Jag skrev ju om att Dorbor, direktören, förklarade varför det finns så många kyrkor i Monrovia – alla vill vara pastor, alla vill ha sitt eget lilla ministry, för att nu anknyta till något annat som tangerar svenska förhållanden, och alldeles snart blir aktuellt här.
I går kväll när jag funderade på den här lilla verksamheten som pastor Thomas har kom jag på att jag skulle göra ett litet bibelstudium om vad som utmärker en församling, dvs vad som krävs för att man kan ordna en lokal församling. Dessutom vävde jag in en del om ekonomisk kontroll och liknande utifrån Paulus undervisning. Väl på kontoret idag sökte jag upp pastor Thomas och delgav honom detta och bad om hans synpunkter på hur en församlingsplantering skall gå till.
Det dröjde nog inte mer än en halvtimme så var pastor Thomas inne på mitt kontor, i stolen där jag fotograferade honom. Vi började gå igenom grunderna för en församling, och det visade sig att vi var rörande överens. Dessutom är han så lätt att tycka om, den lille pastor Thomas.
Vi pratade om församlingssplittringar som skett i Monrovia. Här har rörelsen varit svår att hålla ihop, medan det nog gått betydligt bättre i övriga landet. Orsaken kan vara att i stamområdena är församlingarna mycket mer homogent sammansatta. I Monrovia finns alla folkgrupper, och de kan inte hålla sams. Det är ju Kissi-folket, människorna från området runt Foya som får skulden till att församlingen i den ursprungliga kyrkan på 10:th Street splittrades. Det ledde till att den kyrkan inte tillhör FPML längre. Thomas berättade att han var med på den tiden, och att det var nära att FPML som helhet delats på mitten. Utbrytarna krävde hälften av allt, även området och byggnaderna där kontoret nu ligger. Under den tuffa tiden var Ingvar Henningson ansvarig i Monrovia. Det var fasta och bön berättade Thomas, och till sist kunde man skiljas utan den totala kollapsen för FPML.
Vi pratade om vad det är som gör att kristna kan handla så mot varandra, och att kristna i stället borde vara ett mönster för hela samhället. Pastor Thomas berättade att han fått en annan bild utifrån färska erfarenheter. För bara något år sedan bodde han med fru och barn i ett hus på missionens område. Då fick han reda på att han skulle flytta. Huset skulle byggas om till ”guesthouse”. Nära till tårarna berättade den lille pastor Thomas om svårigheterna för familjen och den bryska behandlingen de fick utstå. Han fick kontakt med en annan mission, och där togs han emot med öppna armar och fick tillgång till en bostad. Den lille pastorn berättar för mig att han efter det har svårt att höra de stora pastorerna förkunna kärleksbudskapet. Till saken hör också att det inte hänt något med huset.
Sådana människor som pastor Thomas finns det inte bara i Liberia. I den kristna verksamheten är det ibland lätt att glömma bort den lilla människan som kommer i kläm när vi giganter utövar vår visdom. Teorin och praktiken gick inte ihop. I skärningspunkten skadas människor. Jag kan inte döma i hans fall, men de bibliska principer jag utarbetat kom i en annan dager.
Nå, nog med elände nu. Pastor Thomas har arbete som säkerhetsvakt och familjen överlever så länge han får ha jobbet kvar. Han berättade att när David o Solveig von Ahn var pastorspar i Voinjama, de kom dit 1968, då kom han till tro. Pastor Thomas hade bara gott att säga om de svenska missionärerna. Nu vill han gärna ha mailadress till David von Ahn. Jag vet inte ens om han är i livet, men är han det och känner du till, eller kan ta reda på hans mailadress, så blir den lille pastor Thomas glad att få den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar