Personalhandbok

Bilden jag tagit på mitt kontor är på en veteran inom Liberiamissionen. Det var redan 1971 som Kenneth och Gretel Roobert kom till Liberia. Kenneth säger själv att han tillbringat uppåt 20 år av sitt liv här. Sedan 90-talet har han rest ensam. De har den uppdelningen numera att Gretel tjänar pengarna för uppehället och Kenneth ägnar sig åt mission.

Det går att hitta spår av Kenneths arbete på Internet, via www.sionforsamlingen.se. Då kommer man till Sion Fotö (i Göteborgs skärgård). Sedan söker man sig vidare på mission och vidare till projekt Libro – bildat av orden Liberia och Roobert. Det finns en insamlingsverksamhet, och det finns en pågående planering för vad som skall genomföras. Nu är det ett antal byggen, i Voinjama och i Yekepa, men även på något annat ställe.

Jag vill inte sticka under stol med att jag föredrar ett sådant arbetssätt som Kenneth har, att arbeta inordnat i en lokal svensk församlings verksamhet. Det betyder att det lyder även under församlingens revisorer och ekonomiska kontroll. Den demokratiska beslutsprocess som gäller i en församling kan kanske upplevas som en tvångströja, men är ändå övervägande av godo. Invändningen kan vara att små församlingar inte har möjlighet att göra stora satsningar för mission. Det drabbades Agnes Björklund av, den andre svenske Liberiamissionären. Hon sändes ut av Salemförsamlingen i Mörbylånga 1926, och det var tack vare en stor gåva som en enskild medlem skänkt. När hon kommit hem 1930 dröjde det till 1934 innan hon kunde resa ut igen, på grund av att församlingen inte hade resurser att underhålla henne. Som i många andra sammanhang blev lösningen att samla in underhåll även från andra församlingar.

Därmed stänger vi det historiska fönstret avseende liberiamission för denna gång. Jag har gjort ett utkast till ny personalhandbok. Dorbor, direktören, kommer tillbaka från Tanzania i morron eftermiddag. Jag hoppas att vi kan jobba vidare med förslagen under veckan. Osökt går mina tankar tillbaka till 1973, när jag hade två inbjudningar till olika utbildningar att välja på. Jag valde Linköping, och det kanske inte var fel. Alternativet var en personaladministrativ utbildning i Umeå. Det hade säkert lett till kunskaper som jag haft nytta av nu.

Idag blev det möte på Filadelfia. Det är en stor kyrka. Kören var behållningen tyckte jag. Det var18 unga människor som sjöng riktigt svängig gospel. Det finns även lovsångsgrupp, och man hade också besök av en grupp välsjungande unga herrar. Predikan var lång och handlade om förbund, att hålla förbundet. Predikanten har trådlös mikrofon och springer runt i nästan hela kyrkan under predikan. Det var morronmötet jag var på. Jag kom dit strax efter nio, och mötet slutade halv tolv. Ganska direkt därefter började andra samlingen. Jag föreställer mig att det är bättre med det tidiga mötet på grund av att det blir så varmt.

Så blev jag uppmärksammad på att det är fars dag idag, då man ringde hemifrån. Alla var samlade hos Johan och Elina, så jag pratade i tur och ordning med Gustav, Julia och Johan. När det gäller Johan och Elina är det ju väntans tider. Den gångna veckan var det ultraljud. De har en spännande tid framför sig, och själv ser jag fram emot att bli farfar.