Elektricitet i Monrovia och Kroksjö

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Joh 1:5

Elektricitet har vi lärt känna som en osynlig, icke märkbar kraft. Det gäller inte i Afrika. Här har elen både ljud, lukt och färg. Ljudet är väl den mest uppenbara delen. Dieselgeneratorerna dånar! De luktar också. Dieselångorna letar sig inomhus genom springor mellan de skjutbara englasfönsterna. Det blir beläggning på golvet och överallt. Vitmålade hus är inte vita så länge här. Snart har dieselröken färgat om huset. Jag skurade i går morse eftersom jag har besök och måste ha välstädat. Det var rejält smutsigt, trots att det inte är länge sedan jag skurade sist.

I undervåningen i huset där jag bor står 3 stycken monstergeneratorer, som den på bilden. Jag vet inte om storleken framgår, men den är kanske 4 meter lång. Det dånar rejält när de startar. Vi har ju 18 timmars elström i huset. Förmiddagar och eftermiddagar är det två stycken 3-timmars uppehåll. Vi använder mycket ström. Jag har 3 luftkonditioneringsanläggningar i lägenheten. Med tanke på att isoleringen förmodligen är närmast obefintlig så går det åt mycket energi.

På lördag för en dryg vecka sedan var jag på restaurangen på Mamba Point. Stans vackraste, men inte den bästa. Vid bordet intill satt 6 svenskar. Jag visste redan att de jobbar med elektrifiering. När jag var på väg att gå pratade jag lite med dem, och frågade hur det går, och när jag får ström från deras ledningar. Det skulle snart kopplas in i området där jag bor sa de.

Det finns ett vittnesbörd som jag kommer att minnas så länge jag lever. Det var Sten Sikström som avgav det. Vi hade vittnesbördsstafett med en stafettpinne som man lämnade över, och den som fick pinnen skulle vittna nästa söndag. Jag vill minnas att man fick 3 minuter på sig, även om Sten höll på längre. Han hade fått pinnen och det var hans sista vittnesbörd i pingstkyrkan i Skellefteå. Han avled bara några månader efteråt.

Han berättade om elektrifieringen av Kroksjö. Man hade listor där man fick anmäla sig om man ville ha elektrisk ström indragen. Det fanns inte så gott om pengar, men i hans hem hade man ändå skrivit på. Man kopplade elen inomhus långt innan det var klart för anslutning mot nätet. ”Småpojkarna” sprang omkring och tryckte på knapparna även om de inte hade någon funktion. Men när elen till slut slogs på blev det ljust i alla rum. Det var ljust till och med i lagårn.

Alla hade inte skrivit på. De som hade tackat nej till erbjudandet fick sitta där i sitt mörker. Sten hade en evangelistgåva och på ett tydligt sätt kunde han med hjälp av elektrifieringen av Kroksjö lyfta fram erbjudandet som gäller alla om att ta del av Världens Ljus.