Det är inte en fråga om, utan när och hur. Hemlängtan kommer. Det kan man vara säker på. Jag blev lite förvånad när Monica på PMU sa det, men kände det ändå inte lämpligt att säga emot.
Bilden är utsikten från balkongen, och lite av Monrovia centrum. Längst upp på berget är det sönderskjutna hotellet. Vid strandbesöket såg vi ruinen av det jättestora Hotel Afrika. Det såg ut att ha kunnat vara ett riktigt turisthotell direkt vid den fantastiska Atlantrivieran här. Man kan fundera hur Liberia sett ut om det inte varit för kriget, men i så fall hade jag inte varit här och fått se det!
Helgen har innehållit en del aktivitet. I går blev det långkörning, ca 5 mil enkel väg, ut till flygplatsen. På vägen ut dit ser man en hel del av landet, så som det förmodligen ser ut. Jag tror att det dröjer fram till December innan jag skall göra någon längre resa. Man får en bra glimt av den tropiska regnskogen, och här och där små bosättningar i mycket traditionell stil, tror jag. Kom ihåg att min erfarenhet av Afrika är starkt begränsad eller obefintlig.
Anledningen till flygplatsbesöket var att Dorbor, direktören, var på väg till Arusha, Tanzania för en kurs. Det är PMU Sverige som anordnar en kurs för ett 20-tal från afrikanska kontinenten där. Arusha är ju bekant för oss i Skellefteå, eftersom vi var med i bygget av ett mediahus med bokshop där på 90-talet. Det var ett bygge på nära en miljon vill jag minnas. Vi har också haft löpande kontakt med, och stöd till det arbetet under många år. Jag gissar att det är 500 mil till Arusha. Det är ganska långt. Fundera över en sträcka som är 500 mil i Europa. Var startar man i så fall och vart når man?
I helgen har jag känt av hemlängtan, och det redan efter 16 dagar här. Under arbetsveckan är det enklare. Den dagliga rutinen gör att det inte blir mycket tid över. Helgen som startar från fredag eftermiddag kan kännas rätt lång i ensamhet. Mellan lägenheten och kontoret är det kanske 1,5 mil, och människor bor runt omkring åt olika håll. Det betyder att man inte träffar arbetskamrater på helgen. Eftersom jag inte hunnit lära känna några andra människor blir det rätt ensamt.
Nåja, så illa är det inte. Hustrun ringde dessutom, just som jag var på väg ut från flygplatsen. Det var välkommet. Jag får nog jobba på att hitta en bra struktur på helgerna. Jag har funderat på den brist på motion som uppstår när det är för varmt att vara ute på promenad. Promenad förresten, man slås av hur pass långsamt de infödda förflyttar sig. Det är en sävlighet i gången nästan som kameler. Det kanske finns ett samband, där det handlar om att hålla nere kroppstemperaturen och inte slösa på vätska i onödan. Men åter till motionen. Den möjlighet som står till buds är kanske att bli en flitig brukare av bassängen. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar