Idag är det helgdag igen. Åtminstone är det ledig dag. Det gäller inte hela landet, utan bara detta county. Anledningen är att det är lokal valdag, och alla är lediga för att kunna rösta. Jag frågade igår om man skulle rösta på den som lovade bättre vägar. Man berättade för mig att vägarna förbättrats avsevärt de senaste åren, till exempel vägen mellan kontoret och centrala stan där min lägenhet ligger. En kvinna, jag har problem med namnen ännu, sa att hon skulle rösta efter sitt samvete. Det låter förståndigt.
Tisdagar är det intag av malariamedicin, Lariam. Man behöver bara ta en tablett i veckan, och det är ju bra. För övrigt gör jag inte så mycket för att slippa myggstick. Jag har intrycket att lägenheten är rätt myggfri. När jag hälsade på Kenneth Roobert och hans dotterson i FPML:s gästhus hängde myggnäten över sängarna. Jag har mitt undanstoppat än så länge. Jag får komma ihåg att ta det med om och när jag reser upp till Foya.
Det har varit märkvärdigt tyst om de övriga svenskarna, gruppen på 6 personer uppi i Foya. Enligt ryktet reste de till Sierra Leone på tisdag i förra veckan. Jag hade förväntat mig livstecken ifrån dem, men har inte hört något. Detsamma gäller på kontoret där man hade blivit utlovade 2 samtal per vecka. Det är naturligtvis lite osäkert när man inte vet om de lever eller är döda. Nu tror jag väl att allt är bra. De kanske bara dragit sig undan från all civilisation, och skurit ner kontakten med yttervärlden till ett minimum.
I samtalet med Anthony fick jag en bild av splittringen som uppstått inom FPML här i Monrovia. Jag kanske i och för sig märkte en del på mötet i söndags. På estraden stod ett antal stolar. Jag antar att det var församlingsledare som satt på dem. Det fanns en stol som var tom. Den var säkert 40 centimeter högre än de övriga stolarna, och med ett enormt högt ryggstöd. Den stolen var för biskopen som utsetts. Nu var han inte på plats i söndags, och då stod den stolen tom. FPML har inte godkänt biskopsväldet, men det gäller för den kyrkan, och biskopen råder även över de satelitkyrkor som finns under den. Även kyrkan på 10:th Street, som invigdes 1973 i närvaro av hela dåvarande missionärskåren i Liberia, 13 personer, har tydligen fjärmat sig från FPML.
Jag nämnde för Dorbor att jag såg Monrovia som en av de kyrkotätaste städerna i världen. ”Det är för att alla vill vara pastor”, sa han. Det är alltså ingen pastorskris i Liberia, eller kanske det är just det det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar