Årsmöte

Just nu hålls församlingens årshögtid i Skellefteå Pingstkyrka. Eftersom jag begav mig söderut redan i måndags har jag inte möjlighet att vara med på plats. Bilden är dock från förra söndagen, så att jag skulle få vara med på bild själv!

Dagen berättar om svårare tider för kyrkorna i spåren av den ekonomiska krisen. Offrandet har påverkats. Det handlar om besparing för många för att kunna gå helskinnade igenom. I många fall handlar det om minskade intäkter, medan till exempel Smyrna Göteborg har ökat insamlingarna, men inte tillräckligt för att klara ökade kostnader.

Vad finns att göra? Det kan absolut vara rätt att göra insatser för att se till att intäkter ock kostnader är i balans. Även i en trosbaserad verksamhet måste man ha ögonen på ekonomin. Thomas Ekman, ordförande i Missionskyrkan i Oskarshamn menar att förhållandena kan ändras genom bön. Han konstaterar att offrandet inte är något som fungerar per automatik och att man måste bli frimodigare att tala om behovet av pengar.

Ibland kan man uppleva det som att de effektivaste insamlingsorganisationerna finns utanför kyrkorna. Det finns ett ökande antal stiftelser och föreningar av olika slag som på ett framgångsrikt sätt marknadsför sin verksamhet och sitt behov av pengar. Med en ökande aktivitet i cyberrymden kommer vi att se alltfler organisationer som verkar via nätet. Det kan komma att bli en allvarlig konkurrens för kyrkorna. I en sådan utveckling riskerar lokal kyrklig verksamhet att urholkas och tyna bort.

Ekonomistyrning och effektiv insamling är viktigt, och även bön. För min del tror jag att det viktigaste ändå är vad kyrkorna gör. Det gäller för kyrkorna att vara relevanta år 2010. Det är det som är den stora utmaningen. Visst finns det trogna tiondegivare. Det är ändå uppenbart att medlemmar och sympatisörer skänker mer pengar till en verksamhet man tror på, en kyrka som är i fas med missionsbefallningen.

Det har berättats att man när ekonomin var svag sa ”Nu måste vi åta oss att sända ut en ny missionär”. Det kan låta som ett slarvigt ekonomiskt agerande, men jag tror det ligger ett korn av visdom i det. Man behöver ha stimulerande utmaningar för att ta i lite extra ekonomiskt. En verksamhet av bara uppehållande karaktär för samma människor utmanar inte till ekonomiska krafttag.

Hur är det då i Skellefteå Pingst? Sanningen är att jag vet inte. Jag är för dåligt insatt efter bara 2 veckor hemma. Jag tror mig veta ändå att insamlingarna ifjol blev åtskilligt högre än budgeterat. Vad jag tyckte var roligt att se var de nya insatserna för att nå nya grupper. Man har beslutat att samla in hundra tusen till lokalt socialt arbete, och man utökar arbetsstyrkan med en pastor, delvis för det området. Det gläder mig också att veta att idag avskiljs 2 unga nya äldste, den yngsta bara strax över 25. Man ser ökat antal mötesbesökare, och jag tycker att åldersspridningen är bättre än vad den varit tidigare.

Under flera år har församlingen förberetts på ökade sociala insatser. I nuvarande kristider tror jag att det är rätt att tänka särskilt på de som har det svårast, att bli en kyrka för de utsatta. Jag tror att det är en utmaning i Sverige idag. Däremot vill jag inte utlova att det per automatik löser insamlingsproblemen.