Alvins kyrka

Så har jag då predikat igen. Denna gången på helt motsatt sida av stan, Området kunde hetat Zolami Town till exempel, jag vet inte så noga. Kyrkan låg mitt inne bland husen. Det här var en riktig kyrka och en vuxenpublik. Det fanns barn med också, men färre än i Thomas kyrka. Efter att vi sjungit närmare en timme från mötesstart 10.30, så var det nog 75 personer på plats.

Först, klockan 10, var det söndagsskola i en del av kyrkan och dopklass i en annan del. Då var det nog inte mer än 10-talet människor i kyrkan. Tidshållning är ett problem i Afrika, och det är likadant i kyrkan som på andra håll. Tyvärr fick jag inte med mig kameran till mötet, utan plåtade bara med mobiltelefonen.

Det var Golly, en säkerhetsvakt på PMU Liberia som inbjudit mig hit. Han syns på bilden från Dopklassen. Han ringde sedan och sa att pastorn ville att jag skulle predika. Vad gör man? Det var bara att förbereda en predikan.

Jag predikade om bespisningsundret i Matteus 14. Med stödorden se, medlidande-kärlek och handling uppehöll jag mig framförallt i uppmaningen – Ge dem ni att äta! Uppmaningen var att verka socialt i närområdet. Inventera läget och sedan starta åtgärder. Efter att jag predikat tog den unge pastorn över och gjorde en bra sammanfattning och några tillägg till predikan. Det var först då jag kände igen att det var Alvin Gissi, vice ordförande för FPML.

Jag träffade Alvin i November (tror jag det var), i samband med Ingmar Bergströms besök här. Jag bjöd Ingmar och Alvin på lunch en dag. Då hade jag ganska ingående samtal med Alvin, och slogs av hans totala öppenhet om läget FPML i Liberia. Jag fick redan då ett gott intryck av den unge mannen – han kan vara ett par år över 30.

Det positiva intrycket av Alvin stärktes idag. Det här är en ledare som FPML och Liberia kan få mycket glädje av. Jag skulle inte tveka att ta honom till Skellefteå om tillfället yppade sig. Han kan föra sig i vilken predikstol som helst.

Efteråt hade jag tillfälle att prata med honom om det som predikan handlade om. Precis det har man satt igång nu i den kyrkan. Tidigare menade han, gjorde man ingenting utan hjälp från USA eller annorstädes. Nu har man insett att man skall göra jobbet själva. Det som förr var bara evangelisation, är nu på ett organiserat sätt på väg att handla även om lokal social hjälp. Man har även ett eget program för "scholarships" - hjälp att kunna gå i skolan. Dessutom hörde jag hur han i sammanfattningen/förbättringen av predikan även tryckte på den personliga delen, människa till människa. Att hjälpa de behövande med ett par koppar ris.

Lite mer hoppfull om FPML:s framtid känns jag efter mötet. Tyvärr åker inte Alvin upp till årskonferensen. Han är djupt involverad i förberedelserna för Liljas konferens här en vecka senare. Jag skulle annars gärna samarbetat fler gånger med Alvin, och gärna under årskonferensen.

Klockan var nog kvart över 1 när mötet var klart. Då var det lite för sent att ansluta till de andra svenskarna ute vid Cece Beach. Det blir födelsedagsfest här i kväll, precis som hemma i Skellefteå. Camilla och min Karin fyller år samma dag. Grattis!