måndag 25 januari 2010

Inställd kurs


Idag kommer det folk till lägenheten. Det är Foya som töms på svenskar, medan Monrovia fylls på. Vägen uppe i Lofa County där Foya ligger är dålig. Den är bättre nu än på bilden, som visar hur det kan se ut under regntiden. Det är Emanuel som skickade kortet.

På söndagsmorgonen ställde vi in utbildningen som skulle ha börjat på tisdag. Dorbor ringde före 8 och sa att 2 av 4 parter inte kommer. Det gäller FPML och Medical Board. FPML är motsvarigheten till Pingst FFS i Sverige, alltså sammanslutningen av församlingar, ”samfundet”. Medical Board är en typ av medicinsk styrelse, men egentligen är det en instans för församlingen i Foya som vill ha inflytande på verksamheten i Foya Health Center – sjukhuset. Den lokala församlingen äger anläggningen, och i och med det vill man ha inflytande även på det som sker där.

Ordföranden i Medical Board är en viktig nyckelfigur i skeendet i Liberia. Han hade (nästan) laga förfall, eftersom han skall utomlands och hade köpt biljett. Det gick tydligen inte att skicka andra deltagare. Från FPML hävdar ledaren att de är upptagna med planering av årskonferensen som börjar 8:e februari, så ingen därifrån kan komma heller. Det låter inte helt övertygande på mig. Lördag 9:e inbjöds han, och jag gick över till FPML-kontoret en gång under veckan för personligt samtal och för att förstärka inbjudan. Han sa inget om att de var fullt upptagna vid någon av de tillfällena. Det handlar nog mycket om en större politik som man inte har full insyn i.

Inställt är det väl egentligen inte, utan bara uppskjutet än så länge. Vi betalade in 500 USD på Thinkers Village i fredags, så vi får väl göra ett nytt försök. Nästa möjliga tidpunkt infaller nog först 23:e – 25:e februari. Veckan från 8:e februari är det FPML:s årskonferens uppe i Lofa County, och veckan därefter är alla kyrkor (eller många i alla fall), inbegripna i Tommy Liljas korståg.

Det känns tyvärr som att tåget är på väg att gå och att vi kommer ut på perrongen bara för att känna vinddraget sedan det lämnat stationen. Konstigt! Liberia är ingen tågnation. Framförhållning är nödvändig i projektarbete, och all tid för framförhållning är slut. Det drabbar arbetet här tyvärr.

I lördags jobbade jag med millenniemålen. Det går ju framåt i världen, men lite för sakta. Jag hittade också bra och aktuell data på var Liberia befinner sig. Det går framåt här också, men här är det ändå riktigt illa. Det blir man medveten om när man ser siffrorna. En dollar per dag, är en viktig barriärnivå för inkomst. Måste man leva under den nivån pratar man om extrem fattigdom. Här är det 68% av landsbygdsbefolkningen, och 55% av stadsbefolkningen som har mindre än så. Nästan 50% av befolkningen har otillräcklig tillgång till mat, varav 14% anses lida svår matbrist. Det sista gäller alltså nära en halv miljon människor här. 45 procent av pojkarna i landet går i skola. Siffran är lite lägre för flickor.

Det finns drivvis med utmaningar, men vi står på perrongen och spanar efter tåg som redan har gått. Det är inte roligt jämt härnere. Det kan vara nyttigt att uppleva det också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar