Möte på hög nivå

Igår, torsdag, hade vi ett möte på hög nivå när det gäller Echoprojektet. Det var på Royal:s restaurang där de har ett loft i lokalen. Vi hade vårt projektmöte där för att komma ifrån kontoret och få vara ostörda. Det var ett bra möte, och mötesplatsen fungerade mycket väl.

På hög nivå var det också med tanke på att det var de högsta befattningshavarna i projektets Monroviadel som var med. Bilden visar kassören Vanson i vit skjorta. Ekonomen Anthony sitter bakom honom. Direktör Dorbor pratar med Camilla som är ”Expat nurse”, och ”Field Coordinator” Oscar verkar just fundera över bästa sättet att gå vidare i agendan.

Anthony i gulsvart skjorta verkar lite frånvarande. Han hade precis påbörjat en behandling mot malaria. Det visade sig på onsdagskvällen att han hade fått malaria, och det var bara att börja behandla. Jag frågade om han använde myggnät i sängen. Han sa något om att det inte gick där han legat, men att han skulle byta sovrum och då skall han börja använda myggnät. Det var kanske bättre att han fick malaria än att frun fick det som är höggravid.

I själva verket var Anthony, trots malarian, inte alls frånvarande. Den nyblivne 30-åringen är en klipsk, mogen och insiktsfull man. Det är också en man som jag litar på. Det är inte helt fel, eftersom han är projektets ekonom.

Jag skrev sist om den negativa publicitet som bristande ekonomisk kontroll kan skapa. Just torsdagens Dagen fokuserar mest förhållanden inom Läkarmissionen. Läkarmissionen är en fristående stiftelse. Om du kommer ihåg att jag skrivit om stiftelser och liknande tidigare, så är det helt rätt, och visst citerar jag gärna mig själv: Ibland kan man uppleva det som att de effektivaste insamlingsorganisationerna finns utanför kyrkorna. Det finns ett ökande antal stiftelser och föreningar av olika slag som på ett framgångsrikt sätt marknadsför sin verksamhet och sitt behov av pengar. Vill du läsa mer om vad jag tycker om det, så kan du titta på inlägget ”Årsmöte”. Eftersom det här tillhör mina favoritämnen, så skrev jag om det förra året också, men då handlade det mer om Ministries.

Därmed inte sagt att inte Läkarmissionen gör ett mycket gott arbete. Det finns absolut ingen anledning att tro något annat. Dessutom förstår jag nu mer om både hur svårt och hur grannlaga det är att sköta projektekonomi och rapportering bra i den här typen av projekt. Skulle man börja kasta stenar står det inte på länge förrän man hör klirret i sitt glashus.

Som församlingsmedlemmar tycker jag ändå att man i första hand skall prioritera sin egen församlings verksamhet och dess insamlingar. Där bör man ha en god insyn i hur medlen används, och man har både rätt och skyldighet att framföra sin åsikt hur det borde ske. Vi skall värna om den unika demokratiska modell vi har i församlingarna.

För att den skall värnas behöver, konstigt nog, församlingarna vara nytänkande. En församling som vill bevarande rådande läge kommer inte att förändra världen. Konserverande församlingar bidrar i så fall till att vi snart har en stiftelsedjungel. ”Om de tiger, kommer stenarna att ropa”