Mot varmare trakter

Måndag kväll lämnade jag Arlanda. Avgångstiden var satt till 20:00. Ethiopian Airlines är ett afrikanskt bolag. Precis en timme efter utsatt tid lyfte vi. Planet, en stor och rymlig Boeing 767-300 var ungefär halvfullt. Det skulle i så fall innebära drygt 100 passagerare.
Det var unga, söta etiopiska flygvärdinnor, men kanske inte riktigt färdigutbildade. Det serverades mat strax efter starten, och man fick välja på fisk och kyckling. Jag valde fisk och följaktligen fann jag kyckling på tallriken. Det var inte så stort problem, det gick bra med kyckling också, Den italienska kvinnan i raden framför blev surare över att få fisk när hon beställt kyckling.

Den eviga staden nådde vi precis vid midnatt. Här byttes kabinpersonalen ut och förstauppställningen kom in. Samtidigt strömmade det in en hel del passagerare så att planet blev fullt. Jag bytte plats eftersom det var ett italienskt par som ville sitta hos varandra. Det visade sig att de tillhörde en grupp med ett antal par i 40- till 45-årsåldern som var på väg till Addis för att adoptera barn. Det var en amerikansk adoptionsbyrå som ordnade detta.

Addis Abbeba liknar inte Monrovia det minsta. Landet har en gång varit skogbevuxet, så att 60 procent täckts av skog. Nu är det mindre än 3 procent skog vilket leder till oönskade effekter för hälsa och välstånd hos befolkningen. Det påstår man i alla fall i flygmagasinet som fanns i stolsfickan, och bolaget har därför tagit initiativ att medverka i återbeskogning. Det man ser från luften i det kuperade landskapet är att det nästan överallt är uppodlat.

Eftersom det blev flygbyte här kunde jag se att flygplatsen är av rätt modernt snitt med god utrustningsnivå. Det liknar heller inte förhållandena i Liberia, där flygplatsen ligger långt efter Skellefteås i storlek men framförallt standard. Här nådde jag nog nytt personligt höjdrekord, eftersom Addis Abebba är så högt beläget, flera tusen meter över havet.

Resan vidare mot väster denna gång startades strax i en Boeing 757-200. Den var besatt till högst en tredjedel, eller 50 passagerare. Bra! Då blev det utrymme att lägga sig ned över 3 säten och försöka sova någon timme, trots att det var runt 10-tiden på förmiddagen lokal tid. Under ca 9 timmars resa genom Afrika, till att börja med Etiopien, södra Sudan mot Niger så småningom och mellanlandning i Accra. Därefter kommer ett kortare skutt vidare västerut mot Monrovia. Klockan hinner bara gå fram 6 timmar trots att det tar 9 timmar. Skumt!

När jag tittar ut ser jag en flod. Det kan vara Niger. Men ingen skog! Inte mycket grönt på de timmar som resan pågått sedan Etiopien. Nu längtar jag ”hem” till Liberia.

Jag ville testa den här flygrutten eftersom den är så pass mycket billigare. Den är mer än 50 procent längre, så man får definitivt mer flyg för pengarna. I alla fall i den här riktningen är den helt ok, trots rokiepersonalen från Stockholm.

Väl framme väntade en överraskning. Jag hade inget visum och var nära att sättas tillbaka på vändande flyg. Det visum jag förnyat var ett engångsvisum och förföll i samma stund som jag lämnade landet. Där ser man vad lite man vet. Nåja, jag fick ett papper som gjorde att jag släpptes in, men passet behöll de. Vi får reda ut det senare.