Bocken som trädgårdsmästare?

På bilden syns 2 av kontorets säkerhetsvakter, som gärna ställde upp på bild. De har sitt högkvarter i det runda huset bakom. Det har varit en rätt intensiv vecka efter återkomsten från inlandet. Jag har hunnit med en hel del av arbete och insatser. Det är roligt när det händer något.

Det var på torsdagen som jag uppträdde i en lite ovan roll för mig. Jag och bibelskolerektorn, pastor Jalla Kormah hade inkallats som medlare i en konflikt som varit i lokala pingströrelsen här. Det var den så kallade OD-kommitten som samlades förutom oss. Mötet varade fram till 8-tiden på kvällen. Det blev ett mycket bra möte, som avslutades i utomordentligt god stämning. Det var omfamningar och äkta glädje.

Visst kan det tyckas att man hade satt bocken som trädgårdsmästare. Att bilägga tvister är inte något jag är känd för. Det är kanske vanligare att jag skapar dem. Det må vara hur det vill med det, men det är märkligt hur det kan gå, och jag märker att det hela tiden blir lättare att jobba i de här samlingarna. På så sätt känns det inte konstigt att jag var med. Det är alltid roligt att vara med och se vad som händer, särskilt om man kan se ett Guds skeende i det.

Där träffade jag Manoah Windor igen, barn- och ungdomsansvarig inom FPML. Han var inte så glad som han alltid brukar vara , och jag blev starkt berörd av vad han berättade. Han var på resa till församlingarna uppe i Lofa för några veckor sedan. Under tiden kom hans 4-årige son, enda barnet, in på sjukhus. Sonen dog där, och Manoah fick nyheten under sin resa. Jag skjutsade in honom till stan på kvällen efter träffen. De bor inte i det området, men frun hade inte kunnat återvända till deras hus efter barnets död. Nu vet jag inte vad pojken dog av, eller omständigheterna. Jag frågade om han var ett sjukt barn, och det var han inte enligt Manoah. Det är säkert minst 100 gånger ovanligare att 4-åringar dör i Sverige jämfört med Liberia. Smärtan för föräldrarna när det ändå händer är nog mer jämförbar.

Igår, lördag, avslutade vi en 1,5 dagars genomgång av personalhandboken som vi haft med personalen. Styrelsen har också lämnat sina kommentarer. I styrelsemötet på tisdag hoppas jag vi kan ta ett steg ytterligare framåt i den processen. Nu plösligt efterfrågas den typen av utvecklingsarbete mycket mer än tidigare. Och som jag sa: Det är roligt när det händer något.

Kassören i Echo-projektet, Andrew Vanson, var hux flux borta denna vecka. Det skapade svårigheter då ju kassören är den som har hand om kassan. Ingen visste var han var. Först på onsdag eftermiddag kom beskedet att han fått nytt jobb och börjat jobba på en bank. Igår kväll träffade vi honom på kontoret och han redovisade sin kassa som räknades igenom, och hans uppdrag kunde avslutas mer kontrollerat. Det blir behov att försöka hitta ny resurs för kvarvarande, kanske 3 månader.

I torsdags kom Börjessons tillbaka till stan, och idag, söndag lämnnar 3 svenskar landet. Det gäller ynglingarna Edvin och Alexander, och deras lärare, Lovisa.