Porluma

Jag ville gärna åka till Porluma eftersom det är en historisk missionsplats. Det blev nästan en fix idé att nå Porluma. Platsen ligger nära gränsen till Guinea, som många orter i det här området gör. I Porlumas fall är det bara enstaka kilometer till gränsen.

Oscar och jag åkte dit på fredag eftermiddag. Det var en annan typ av väg än jag åkt på tidigare. Det var bara 2 hjulspår bitvis. Oscar tyckte ändå att detta var en av de bättre vägarna i området, eftersom den fungerar även under regnperioden. Det kan kanske bero på låg trafikbelastning som gör att det inte blir oöverkomliga lerhål.

Den stora överraskningen var ändå broarna. Jag kanske inte förväntat mig EU-standard, men något bättre hade jag väntat. Det var otäckt att åka över, och för säkerhets skull klev jag ur bilen, gick över ensam och låtsades dirigera överfarten. Det bar sig inte bättre än att en av plankorna som var för kort vippade till och for rakt ned i bäcken. Som tur var inträffade det när bakhjulet passerade så det var bara tendenser till att hela bilen skulle göra plankan sällskap.

Vi kom till Porluma efter 17 kilometers åktur och såg samhället. Där fanns också en av Foyakyrkans 32(!) utpostkyrkor. Vi åkte också vidare någon dryg kilometer till Porluma klinik. Den ligger egentligen alldeles intill en annan ”Town” = by.

Anledningen till besöket var som sagt att Porluma hade missionsstation under flera år. Det var 1949 som Agnes Eriksson och Carin Pettersson flyttade dit. Här startade också första skolan i Foya-området, eftersom barnen (och kanske föräldrarna) var mer intresserade av skolgång här än vad man var i Foya. Det var nog ett 10-tal år som svenska missionärer var stadigvarande boende på platsen. Skolan drevs sedan vidare med inhemska lärare, och jag har hört att det var en bra undervisning. Många från just den skolan kom så småningom på framträdande positioner som läkare, i administration och till och med i regeringen.

Resan tillbaka till Foya gick bra, även bropassagerna. Jag provade att köra på dessa vägar men fegade lite med tanke på broarna. Väl tillbaka träffade vi rektorn för Foyaskolan. Han hade hört om vår tripp och skulle gärna följt med och guidat. Hans kommer från Porluma och hans far bor i byn och han skulle ha kunnat peka ut de ursprungliga platserna för skola, bostadshus och kyrka. De ligger inte riktigt i området där Porluma nu ligger, utan mellan byn och kliniken. Nu ser man inte mycket mer än blommor på platsen. Kanske de planterats av Agnes eller Carin ungefär samtidigt som jag föddes.

Som sagt folk från Porluma finns på många poster. Tillbaka i Monrovia träffade jag "Elder Wombia" som jobbar som säkerhetsvakt på kontoret. Han berättade att han döptes i Porluma 1956, ungefär 12 år gammal. När projektet är slut i Augusti troligen, pensionerar han sig och åker tillbaka till Porluma.