onsdag 26 maj 2010

Lofa igen


Återigen har jag varit i Lofa. Det var andra besöket, och jag förväntar mig att det blir ett till. Regnperioden har startat upp, och det märktes.

Denna resa hann jag med att besöka ett antal platser, förknippade med svensk missionshistoria. Tyvärr fick jag inte igång internet under resan så jag kunde inte rapportera löpande. Jag skriver några inlägg nu på raken istället sedan jag kommit tillbaka till Monrovia. Det finns mycket att rapportera!

Att lämna Monrovia är som att lämna civilisationen i viss mån. Trafiken glesnar tills den blir nästan obefintlig. Till slut ser man bara gående. Kvinnor med last på huvudet, eller män som bär sina djungelknivar. En och annan motorcykel ser man förstås.

Mycket av bekvämligheter och service lämnar man också bakom sig. Däremot har Lofa mycket att erbjuda av natur och upplevelser.

Det var i torsdags vi åkte norrut. Vägarna var nog i bättre skick än jag sett någonsin. Vi var 3 chaufförer som turades om: Jag, Anthony och Moses. Store Moses som är son till en av pingstpionjärerna här Emanuel N´Dorbor, är chaufför för PMU. Nu var han ledig, men ville ändå åka upp till Foya.

Lördag var en dag för så kallad ”visibility” (synlighet). Den som skulle bli synlig var donatorn ECHO. 200 gula tröjor hade tryckts upp, bland annat med ECHO-logga. Klockan 14 startade marschen från sjukhuset ner mot samhället och fotbollsplanen. Där avhölls tävlingar för både kvinnor och män. Motståndet stod sjukhuset i närbelägna Kolahun för.

Flickorna spelade kickboll, ett mellanting mellan brännboll och fotboll. Foya vann. Sedan började fotbollen. Spelarna från Kolahun såg mycket vältränade ut, och mycket riktigt vann de med 3 – 0. Tillbaka vid sjukhuset var det mat och dryck.

Efter att ha gästat Börjessons och Lovisa, och hunnit med en resa till Porluma, åkte jag till Voinjama på söndag morgon. Moses, och en ung dam som åkt med upp för att göra prov för inträde vid den nya vårdskolan i Voinjama, åkte med. Syftet med att resa till Voinjama var att hinna besöka mötet i kyrkan där, och jag hade även ett arbetsmöte inplanerat på söndag eftermiddag.

Måndag var resdag igen, och vägarna hade tydligt försämrats under dessa dagar. Nu närmar sig säsongen då resor här uppe blir osäkra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar