Söndag i Voinjama

Voinjama var en av missionens stödjepunkter. Voinjama är Loma-bygd, och Lofas huvudstad. Det bor drygt 25 000 människor i Voinjama.

När jag kom till Voinjama på söndagsmorgonen var första åtgärden att hitta en bostad för natten. Det har funnits sådana resurser på PMU Liberias regionkontor där, men nu har Voinjama blivit huvudort för det nya stora Poolfund-projektet. Det omfattar 17 sjukvårdsinrättningar i det här området. PMU Liberia skall driva verksamheten vid dem under 2 år. En ny projektdirektör och flera andra projektfunktionärer har flyttat in. Jag sökte mig därför till UNMILS (FN-truppernas) förläggning där det fanns ett gästhus.

Till kyrkan kom jag tillsammans med Anthony. Dock fick jag inte sitta med honom, utan hänvisades till en plats på estraden. Jag hade tillfälle att lämna en hälsning i mötet. Föreståndaren, Edvin Kilba var i Lawalazu, nära 1,5 mil nordväst om Voinjama. Även Voinjama har många utposter. Jag fick också höra att man nu har möten på flera håll i staden. Pastor Kormah, rektor på bibelskolan, träffade jag senare. Han berättade om ett område. Första söndagen kom nästan 140 personer. Nu var det andra söndagen och man var över 170. Den hyrda lokalen räckte inte till.

Det här var i alla fall huvudkyrkan. Den har renoverats efter kriget och är i bra skick vad jag kunde se. Besöksantalet kunde jag inte räkna, men förra söndagen var det drygt 550 meddelade man. Vad som slår en i kyrkan är "altartavlan", målningen i fonden. Det går att tolka som en person som står framför en svensk flagga. Det är naturligtvis Jesus på korset det handlar om, men färgerna och utförandet gör att tanken förs till svenska flaggan. Det är i så fall inte helt konstigt. Den svenska kopplingen är stark.

Anthony och jag åt lunch på en restaurang. Det är bra med ”infödda” som lotsar vid dessa lokala restaranger, annars vet jag inte om jag skulle våga äta där. Efter lite vila på gästhuset bar det av till kontoret där Roland Bimba var på plats. Vår uppgift var att reda ut varför skördeutfallet blivit så dåligt i ett SIDA-projekt tidigare. Jag hade förberett med lite intervjuer och internetstudier. Vi fick också hjälp av Same Faya, som varit ansvarig i lantbruksdelen av projektet första året. Han hävdade att skördeutfallet varit bra. Man hade fortfarande utsäde från projektriset. Jag kom rätt snart på att det handlade om ett räknefel, och att utbytet var uppåt 10 gånger bättre än som först rapporterats. Same och Roland räknade om alla uppgifter, och nu såg det genast bättre ut.

På måndagsmorgonen skulle vi anträda återresan halv åtta hade jag tänkt. Det blev inte så då ett däck var dåligt och behövde åtgärdas innan vi startade. Det gav mig tillfälle att åter träffa Roland Bimba och be honom visa mig de svenska gravplatserna. Vi fann gravstenen med inskriptionen ”Sonen Höglund”. Efter mycket letande i den kraftiga vegetationen fann vi också gravstenen under vilken Birger Dahlströms stoft vilar. Han dog efter en bilolycka1968, 51 år gammal.