En öppen dörr?

Hur är läget här nere? Vad är det som händer? Har du problem med något? Är det något vi skulle behöva be för?

Jag får den typen av frågor. Ibland kan berättandet vara väl rapsodiskt. Jag berättar ibland om tillfälligheter och roliga detaljer. Risken är att det inte ger en bra bild av det vi håller på med. Det är alltid roligt att få frågor, eller som Kristian som använder Gmail-chatten till att fråga om det finns förhållanden här som mår väl av förbön i Skellefteå. Jag skall försöka ge en någotsånär skärpt bild av läget som det ser ut nu.

Ibland är det skön avkoppling i poolen, eller vid poolkanten som på bilden. När bilden togs var klockan nästan 6 i kväll, och dagens arbete var slut.

Det har varit en hel del arbete med en läkemedelsleverans som kommit med båt från Europa. Det är via IDA Foundation i Holland som beställningen gjorts. Jag tror att beställningen skickades strax efter jag kom hit, och transporten landade i Monrovia runt jultiden. Nu har ett lager hyrts i Monrovia hos CHAL för att tillfälligtvis lagra läkemedlen. Det handlar om något halvårs förbrukning på Foya Health Center och på de tre klinikerna. Camilla och Marcus har jobbat hårt i åtskilliga dagar med att inventera och strukturera lagret. De har dessutom packat en order till Foya. Bilen avgick tidigt på morgonen, och har nått fram till Foya idag.

Det har varit problem i arbetet. Oscar och Camilla har rapporterat om svårigheter att nå fram till projektmålen uppe i Foya. Förhållandet blev extra tydligt när ECHO:s (donatorns) chef här nere, Mr Koen, besökte Foya för 2 veckor sedan. Han är själv läkare. Han påpekade en rad saker som behöver åtgärdas, men vad han slogs av var oviljan till förändring. Så länge den består går det inte att uppnå några projektmål som handlar om en utvecklad och förbättrad verksamhet. Han deklarerade tydligt att så länge det ser ut så kan han inte rekommendera mer pengar till FHC.

Man kan säga att krisen är uppenbar, men ändå att den kanske innehåller ett frö till lösning. I går hade vi ytterligare samtal med Mr Koen här i Monrovia. Han berättade om allt han som läkare såg när han gick omkring på sjukhuset i Foya. Samtidigt sa han att han inte vill stänga dörren till möjligheten för 60 tusen människor i det distriktet att få sjukvård. Han vet att det finns inga andra finansiärer, och att nuvarande projekt och pengar är slut sista juni i år.

Det handlar nu om att på kort tid övertyga Koen om att viljan till förändring har ökat drastiskt i Foya. Ännu svårare kan det vara att övertyga PMU Interlife, och de lokala representanterna om det, dvs Oscar, Camilla och mig. Vi kan självklart inte rekommendera ett projekt, om vi redan från början inte tror på det. Det känns som att allt måste förändras. De 60 personerna i personalen i Foya, ”Medical Board” och kyrkan i Foya, PMU Liberia och dess styrelse och rörelsen FPML.

Det är uppgiften som ligger framför de 2-3 närmaste veckorna. Till veckan är FPML:s årskonferens uppe i det området. Jag kommer att vara där. Vi planerar att ha ett antal möten från 15:e och framåt med intressentgrupperna och med personalen i Foya. Det måste ske något speciellt om de här mötena skall bli framgångsrika. Utmaningen under närmaste framtiden är alltså mycket stor.