Årskonferens

Oscar och jag har varit konferensmänniskor. I 2 dagar från morgon till kväll har vi varit med på årskonferensen. Bilden visar ett stort antal människor som kommit upp från Monrovia. De åkte på lastbilsflaket upp, tillsammans med en hel del utrustning. Med på flaket fanns bland andra FPML:s generalsekreterare, Pastor Kanteh. Det var säkert ingen bekväm resa! En 12-timmarsresa som startade mitt i natten och avslutades mitt på dagen. Det är oerhört dammigt nu längs grus- och jordvägen. Därför var man klädda för att klara dammet. Till mötena klädde man upp sig på ett helt annat sätt.

Konferensen startade nästan ett dygn efter utsatt tid. Det var meningen att starta på måndagseftermiddagen. På något sätt kändes det ändå inte fel att åka upp från Monrovia på måndagen. Möjligen börjar man anpassa sig efter förhållandena här. Vi var där vid 10-tiden på tisdag, men det var väl först runt 14 som konferensen startade. Det blir något för Lapplandsveckan att ta efter. Var inte så kinkig på tider eller vilken dag konferensen startar!

Det var ändå intressant att vara på plats tidigt och hinna träffa människor där. På plats när vi kom var FPML:s ordförande pastor Joseph Bannah. En annan intressant bekantskap var gamle pastor Emmanuel N´ Dorbor Tailor från Kolahun/Balahun. Han tror att han är 78 år, och började arbeta i missionen 1950. Han kände alla missionärer och älskade dem – det blev tydligt även i diskussioner senare i konferensen.

Vi tittade tillsammans i boken om svenska pingstmissionen. Bland annat finns en bild av de första infödda ledarna tillsammans med författaren av boken, Lennart Carlström. Det 4 Liberianerna är Saa Maya, Falla Bimba, okänd och Mose Killedu. Pastor Dorbor som han kallas kunde komplettera bildtexten. Den fjärde personen var han.

Han klagade lite över att hans ben inte längre tillät honom att gå som förut. Han var med i kyrkan i Foya från början och gick dit varje söndag. Det är en sträcka på cirka 25 kilometer från Balahun. Var han inte där trodde de att han var sjuk och skickade dit någon att se efter. Han har kanske inte spänst i benen, men den andliga spänsten och klarsynen var det inget fel på. Han välkomnade delegaterna och talade så gott om behovet av enhet.

Jag skall inte gå in i några djupa detaljer av vad som hänt under de 2 dagarna. I slutet av gårdagen hälsades vi som internationella gäster välkommen, och fick utrymme att tala i ledarskapsdelen, som dessa första dagar utgjorde. I konferensen märktes både en lovande öppenhet och vilja att ta tag i de problem som finns i rörelsen. Det var rätt så högt i tak (kanske beroende på att vi satt bara under ett tak av palmblad, men till nästa år skall man ha permanent tak på konferenslokalen), och trycket från ”gräsrötterna” de mindre bemärkta pastorerna och ledarna är stort att röja undan alla hinder. Det talades en hel del om förhållandet till Sverige, och den absoluta majoriteten, tydligt understödd av gamle pastor Dorbor, ser kontakten med ”föräldrarna” som oerhört viktig.

Det är mer som behöver hända, det blev också uppenbart. Jag blev betänksam när jag hörde en viktig centralgestalt i FPML och verksamheten här lokalt, där jag sitter nu i Oscar och Camillas hus. Jag tycker att han gjorde bort sig. I konferensen fick han inget stöd för de synpunkter han då framförde, men han har stort inflytande här. Jag hoppas på mer av Guds skeende. Vi försöker få till våra möten som är viktiga långsiktigt för Foya Health Center, och för samarbetet med Sverige Bed gärna för oss.