torsdag 25 februari 2010
Snakes
Det var Kathrine som pratade om snakes men jag hade svårt att förstå vad hon sa. Liberiansk engelska är ofta svår, och ibland mycket svår. Till slut hajade jag vad det var. Hon verkade i alla fall jätterädd. Jag var inte på kontoret igår, och då var det tydligen en orm inne i samlingsrummet. Kathrin försökte berätta för mig att det var en snake = orm där, jag frågade vilken färg ormen hade, och hon pekade på väggen som är orangegul. Var den giftig? Jo, den var mycket giftig.
Man hade slagit ihjäl ormen och slängt den någonstans bakom huset. Senare hade det varit en annan orm utanför ett kontor. Kathrine var mycket upprörd och rädd. Jag frågade också om det sker många dödsfall på grund av de giftiga ormarna. Nja, inte i Monrovia, men inne i landet händer det.
Jag vet att det finns ormar i Foya också. På väg upp till Foya ringlade en lysande grön orm över vägen, kanske 1,5 meter lång och ganska tjock. Jag vet inte om det var en sådan här västlig grön mamba. Börjessons hade påhälsning tidigare av en orm inne i huset, men utan att bli bitna.
När en grupp FN-soldater posterades vid Foya, förhörde man sig om sjukhusets resurser. När man fick reda på att man inte har ormserum där blev man mycket upprörda. Det verkar inte som att man sett behov att prioritera ormbett. Det finns annat som skördar mer liv som är högre prioritet. De fåtaliga fallen kommer tydligen oftast för sent för att serum skulle hjälpa.
Kathrine var i alla fall upprörd. Hon pekade på fältet bakom kontoret där gräs och buskar växer högt. Det finns daglönare som avlönas för att jobba där, men de gör ingenting hävdade Kathrine. När hon sa till Anthony att hon ville ha slyet avslaget lyssnade han inte. Hon som städerska hade ingen ställning som gjorde att man lyssnade på henne, det var i alla fall vad hon sa.
Jag bad Anthony ordna så att slyängen rensades, men visst kan man fundera över hur vi agerar. I Liberia är tjänsteställningen viktig, ännu viktigare än i Sverige. Människor är viktigare än tjänstegrader kan man tycka, och ingen borde behöva gå omkring och vara rädd för ormar inne på kontoret.
Skillnaderna mot Sverige gör ibland att man ler åt förhållandena här. Det händer mer än en gång att leendet stelnar när man inser hur liten skillnaden är. Visst tycker vi om att dominera andra människor i Sverige också? Visst har vi en förmåga att rangordna och helst höja upp oss själva till en nivå lite över de andra. Visst händer det att vi älskar att bestämma, men ogärna gör jobbet. Här är det bara lite tydligare, men egentligen är det bara en klarare spegel att titta i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag minns att ormar var ett kapitel för sig när jag var i Liberia. Det fanns bara en sak att göra när man såg en orm och det var att springa. Upptäckte vi en orm på gården blev det ormjakt. Vi klippte också ner gräset kring stationen relativt kort för att hålla dem bort och det gjorde det enklare att se dem.
SvaraRaderaEn orm, minns inte vilken, gick under namnet "tre-stegs-ormen". Det sades att blev man biten av den så gick man bara tre steg ...
I Sverige är ju ormar fridlysta, men den där enorma respekten och rädslan för ormar från Liberia finns ändå lite kvar av ...
Hälsningar,
Efraim Moström
Hej Efraim. Tack för insiktsfulla kommentarer. Jag läste någonstans att Liberianerna är skräckslagna för ormar. Det var en vit som hade en orm i trädgården, och Liberianerna slog med käppar för att döda den. Han ville ha kvar den, för att den kanske höll undan annan ohyra. Sedan den blivit dödad fick han veta hur giftig den var, och då blev han tacksam för deras rädsla som fick dem att ta bort den.
SvaraRaderaJag träffade Roland Bimba igår och förmedlade en hälsning från dig. Han mins dig mycket väl, och vill gärna ha din mailadress.
Du kan maila mig på b.ronny.eriksson@gmail.com så skall jag förmedla kontakten.