PMU-tuppen

I den här korgen finns PMU-tuppen, eller fanns, jag vet inte så noga.

Det var i går, måndag som tuppen kom till PMU Interlife i Foya, till Oscars och Camillas hus. Den kom tillsammans med 2 äldstebröder, eller det kanske är rättare att säga att äldstebröderna kom med tuppen. De hade dessutom med sig kanske 2 kilo ris.

Äldstebröderna hette Andrew Fallah och Bobo Bingo. De räknade sig som 3:e generationen ledare i Foya, men de minns verksamheten från 1955 och framåt. Vi satt på Börjessons altan och pratade gammal missionshistoria i Foya. Innan de gick hem bad vi för Sverige och Liberia och samverkan i vår tid.

I morse började tuppen tidigt. Tio över 6 började den gala. Det var bra, för jag skulle upp tidigt. Det hördes dock som om den var inne i huset när den gol, trots att den var ute på förstutrappen. Edvin var ute och omplacerade den lite, men det blev inte mycket bättre.

Anledningen att jag var uppe tidigt var att resan ner mot kusten var aktuell. Ursprungligen tänkte jag stanna en dag till, men vi hade ju tänkt oss flera möten som inte blev av.

Halv 8 åkte vi från Foya. I Voinjama skulle vi få fler passagerare och mer packning. Jag var först angelägen att fotografera lite på missionens område här.

Voinjama är huvudort i Lofa County och har 26 000 invånare, Pingstkyrkan står mitt i byn, men vid infarten, om man kommer från Monrovia finns missionsområdet. Här finns PMU:s regionkontor med Roland Bimba som ansvarig. Vid sidan om den finns en klinik. Bakom kullen kan man ser ned mot skolbyggnaderna som renoverats i ett nyligen avslutat Sida-projekt. Här finns också bibelskolans campus. Det är här som man vill starta även Ruth Ramstrand Nursing Department.

De tillkommande passagerarna var Elisabeth Saar och Jesse Windor. Elisabeth är pastor och kvinnoledare inom FPML och jobbar på PMU-kontoret. Jesse är ordförande i styrelsen för PMU Liberia.

I Zorzor blev det lunch på Liberiansk restaurang. Frida har lång och djup erfarenhet av Afrika. Inte bara av Zimbabve och Kongo från barnaåren, utan även från Sierra Leone med Läkare utan Gränser, och för 2 år sedan var hon i Liberia för PMU. Den erfarenheten gjorde att hon vågar beställa inhemsk mat på en restaurang av den här klassen. Jag ville inte vara sämre, och åt samma som hon. Kassavablandningen var mycket stark. Det blev lite av det. Riset till var bra.

Vi tog oss igenom prövningarna på grusvägen, och även hålen i asfaltvägen, och nådde Monrovia före 18. Det känns gott att vara tillbaka, även om Foya finns på näthinnan ett tag till.

När det gäller tuppen kanske den inte gal mer. Om så är fallet tror jag ändå att den kommit PMU Interlife här i Liberia, och framförallt i Foya, till del.