Dödsbud

I dag klockan 10 nåddes jag av ett oväntat dödsbud. Joseph Diggen, PMU Liberia´s chefsekonom är död. Han dog idag, tidigt på morgonen.

Beskedet var helt oväntat. Det handlar om en ung man, kanske var han i 40-årsåldern. Han har inte varit sjuk vad som är känt. Igår kväll, på konferensen, sa Ingmar att han fått någon typ av överansträngning, och måst åka hem. Han var ansvarig ekonom i konferensorganisationen. Sedan har jag hört att han var mycket trött när han kom hem och tog någon sömntablett för att kunna sova. Han fördes till sjukhus tidigt på morgonen, och dog där

Joseph Diggen var en mycket trevlig och lättsam person med bakgrund från Voinjama. Han har jobbat hårt för att fullfölja sin Master-utbildning i ekonomi, och hade bara några få uppgifter kvar i den utbildningen. Hans bortgång är ett hårt slag för PMU Liberia, och naturligtvis ännu svårare för hans fru och barn. Joseph har också varit i Sverige, och var bekant bland annat på PMU Interlife.

Jag var på möte med Pastor Thomas. Jag noterade att han inte såg ut som vanligt idag. Han var inte sitt vanliga soliga jag. Det visade sig senare att han fick dödsbudet via sin fru just som han skulle lämna huset och åka till mötet. Hans reaktion var: ”Det är inte sant”, men att döma av vad jag såg kanske han ändå trodde att det var sant.

Livet är förgängligt. Det var Joshua, medhjälparen, som predikade idag. Han var inte bekant med Joe, och visste nog ingenting. Texten handlade om de tio jungfrurna, de 5 förståndiga och de 5 oförståndiga. Det handlade om att vara beredd på brudgummens ankomst, som kan inträffa i en stund då man inte väntar det.

Thomas läste texten, och det gick inte alls bra. Det verkade mer som att han läste ur minnet än att han verkligen såg vad det stod. Thomas är ju nära 55 år och använder inte glasögon. Jag tror att han har synproblem. Jag skall beställa några läsglasögon med Gustav, som kommer nästa söndag. Då får vi se om det hjälper.

Själv hävdar Thomas att han brukar staka sig när han läser, men jag undrar om det inte är synen det handlar om i alla fall.

Jag hade en första text om Anden i dopklassen. Denna gång var det från Johannes 14. Nästa gång blir det pingsten, och sedan har jag bett Thomas att fylla i luckorna. Det är uppenbart ett språkproblem. Barnen har inte så lätt att förstå min engelska, och det gör att bitar av budskapet går förlorat. Därför är det bra om pastor Thomas rättar upp det på slutet.

Det var en särskild stämning i dagens möte. Det var inte som vanligt. Den här dagen är inte som alla andra.