Hög temperatur

Jag vet att vintern i Sverige är och har varit svår. Den värsta på 50 år kan man läsa. Här har vi andra problem. Vi har för varmt. Drygt 37 var det idag, och då är det varmt. Särskilt när inte luftkonditioneringen fungerar som den ska. Man kan tycka att det borde vara lätt att fixa, men efter att ha sett hur det fungerat i min lägenhet blir man mer fundersam. I stora rummet har man bytt aggregat, utan att vi blev särskilt mycket gladare. Ett tag trodde man att yttre enheten satt för nära väggen. Igår kom man in med två tegelstenar, och ställde upp inluftsaggregatet på det, inne på den inglasade balkongen. Dessutom bytte man till nytt sådant aggregat också. Att det är inne på balkongen gör att den slutna balkongen uppnår en temperatur av uppemot 50 grader, och att glasväggen ut mot lägenheten är jättehet.

Det var ingen överläggning med oss innan man beslöt sig för den lösningen. Det är skillnaden mot hantverkare hemma. Där har man en vana att intressera sig för hur folk vill ha det, så till den grad att man till och med frågar. I det här fallet får de naturligtvis göra om jobbet, men det underlättas inte av att man kapat ledningar för el, vatten och kyla. Man ville få testa det en dag, men den uppenbara tanken var naturligtvis att vi skulle nöja oss med den lösningen.

Jag vill göra läsaren uppmärksam på att de intressantaste inläggen i bloggen kan vara kommentarerna. Läs exempelvis kommentaren till Duvan Cup som kom igår. Det är min bror Stefan som skall vara vara insamlingsgeneral i en satsning för "innebandymission" i Täby. Tidigare kom kommentarer till inlägget Dålig Press, där Efraim Moström med ett förflutet som missionärsbarn i Liberia ger en initierad bild av vad som hände under oroliga tider här. Läs gärna de kommentarerna.

Vi är på väg ut. Jag tänker på resan till Foya och konferensen i Kolahun/Balahun. På måndag är det planerat att vi skall starta. I pickupen tillsammans med mig åker då familjen Börjesson, så det är ingen risk att jag kör vilse. Två bilar till avgår samtidigt. Dels en större landcruiser som kallas ”Referral Car” och normalt är stationerad i Foya, och sedan en mindre variant, en relativt ny landcruiser som Dorbor ofta kör.

Den stora bilen lastas full med mediciner. I framsätet skall Markus och Lovisa rymmas tillsammans med chauffören. Den tredje bilen fylls med pastorer och delegater till konferensen.

Vi har inbjudit till ett intressentmöte. Det skall hållas i Foya måndagen den 15:e februari, direkt efter konferensen. Det är PMU Interlife i Liberia som är inbjudare, dvs Camilla, Oscar och jag. Vi vill ha ett möte där vi kan styra agendan. Det är inte helt populärt hos de vi inbjudit. Pastorn i Foya till exempel, tycker att det räcker med ett möte med Medical Board, eftersom många instanser finns representerade där. Vi deltar gärna i ett möte som Medical Board med dess ordförande Mattias Korpu kallar till, men i detta möte som vi står för, styr vi agendan.

Det blir lätt politik av allting som synes, och vi kanske inte är mycket bättre än någon annan där. Det känns viktigt att vi kan styra vad som händer. Att vi har hand om ordförandeskapet.

Då är det roligare att arbeta med skolavgifter. På söndag lovar jag komma med en rapport om hur det går.