Idag var vi på konferensen igen. Nu var det allmänna möten, så att lokalen var full. Vi kom lite sent, fram emot 11-tiden på grund av andra angelägenheter på morgonen. Det var telefonöverläggningar och annat.
Jag skrev en runa med anledning av Ruth Ramstrands bortgång den 3:e februari. Det var Efraim Moström som gjorde mig uppmärksam på det. Hon var en portalfigur för den medicinska vården här. Redan 1947 kom hon hit som barnmorska och med utbildning i tropisk medicin i England. Hon påbörjade direkt sjukvård här, och tillsammans med sin syster, Vivan Malmwall, senare Vivan Arvidsson, som kom ett år senare, byggde hon snabbt upp en omfattande sjukvårdsverksamhet. De startade vad som blev Foya Helth Center, som nu har nästan 70 sängplatser och ett 60-tal anställda.
Väl ditkommen lämnade jag runan till generalsekreterare Kanteh. Tillsammans med ordföranden tittade han på informationen. Det var pastor Werner från Kanada som var i senare delen av sitt bibelstudium. Sedan var det delgivningar, och en ansvarig från bibelskolan i Voinjama meddelade att de skulle öppna ett par nya avdelningar på skolan. Det gäller sjukvård och ledarskap. Man har ändå program för att popularisera bibellinjen, så att skolan kan bibehålla sin inriktning.
Kanteh presenterade mycket utförligt nyheten om Ruth Ramstrands bortgång. Han nämnde också att han personligen träffat henne i Sverige 2003. Dessutom sa han att pengar från behållningen av boken ”Guds lilla piga far dit pepparn växer”, som hon skrev som 80-åring donerats till kvinnoarbete i Liberia. Fler steg upp och betonade den goda insatsen som gjorts, och att det handlade om hårt arbetande människor.
Jag noterade att mannen från Voinjama var framme och pratade med ordföranden. I pausen sökte jag kontakt med honom, med tanken att det vore bra att knyta ihop hennes namn med den medicinska utbildning som startar i höst. Det var precis vad han själv tänkt, och som han hade pratat med ordföranden om.
Mötet skickar en varm hälsning till Huskvarna, Jönköping och de anhöriga med tanke på bortgången av denna missionens moder. Både barn och barnbarn nämndes.
Jag hoppas att Fredrik Karlsson på PMU inte läser detta. Det ser nämligen ut som att jag är på väg att byta uppgifter här, till något som ligger långt utanför min arbetsbeskrivning. Jag har kallats att predika i kyrkan Gods Glory i Monrovia, och kommer ju knappast att hinna mer än förbereda det. Vi skämtade lite Oscar och jag och sa att vi får sätta det på något i projektet som kallas ”Visiability”, dvs att visa upp vilka som är donatorer. Jag får nämna donatorn ECHO särskilt i predikan.
För att nu sluta med försöket att skämta (Jag är säker på att varken Gustav eller Julia av mina barn tyckte att det var särskilt lustigt), så får jag försöka hinna både ock. Detta ligger dessutom 4 veckor bort, så det skall väl gå på något sätt.
Jag trivs utmärkt. Konferensatmosfären känns som en hemmaplan för mig. Fortfarande är det ändå en öppen fråga om vi skall lyckas med det vi försöker åstadkomma, eller om det är lika bra att börja packa för hemresa nästa vecka. Vi behöver lyckas med de möten som ligger framför. I morron lördag träffar vi Foyakyrkans representanter på konferensområdet klockan 14 lokal tid. Sedan hoppas vi få till det stora mötet på måndag som skall handla om avslutningen på innevarande projekt, och den långsiktiga framtiden för Foya Health Center.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar