Det är varmt här. Jag har tänkt i termer av 50-60 graders skillnad mot Åbrogatan i Skellefteå. Nu slog det till med en skillnad på 70 grader. Det beror på värmen här, men ännu mer på den ovanliga vintern hemma. Jag saknar egentligen inte snön och kylan, inte mycket i alla fall. Särskilt när jag hör att det varit mer än 35 grader kallt hemma. Temperaturen här syns på denna bild på min termometer från i eftermiddags.
På jobbet är det en vecka som präglas av det oväntade dödsfallet. Joe´s kontorsdörr har närmast förseglats, och så småningom kommer man att öppna den gemensamt och inventera läget där. I sin egenskap av huvudansvarig ekonom sedan 1995 hade han många kontakter. Det kan även vara privata transaktioner till olika mottagare här i Liberia.
I går förmiddag var det ett möte på kontoret med anledning av dödsfallet. Jag räknade till 17 personer där. Så många är det mycket sällan på kontoret. Mötet var inte helt som jag väntat mig. Visst var det någon eller ett par som torkade tårar, men ganska snart handlade det om praktiska saker. Här går man in och tar ansvar ekonomiskt för olika delar runt dödsfall och begravning. Dorbor hade redan skaffat 2 säckar ris till sorgehuset. I morron onsdag blir det ett möte på eftermiddagen då kyrka, släktingar och arbetsgivare m. fl. träffas och gör upp om finansieringen av begravningen, utifrån familjens önskemål hur begravningen skall vara.
PMU Liberia kommer att ta så stort ansvar man kan. Man skulle även vilja ta ansvar utöver begravningen. Här finns fru och 3 barn. Änkan arbetar inte, och situationen blir naturligtvis svår för dem. PMU Liberia har inte några speciella resurser eller fonder för sådant, och det är mycket svårt att använda några projektpengar till det här ändamålet.
I går kväll var det stort svenskmöte. På restaurang B First var vi 11 svenskar samlade. Det lär dröja innan man är med i en så stor svensk grupp igen. Det var Frida, hennes mamma med sin man, Peter, Nils, Börjessons, Markus, Lovisa och jag. Nu reser alla åt olika håll. Markus lämnar Liberia i morgon efter ett år här. Lovisa gör en resa till Tanzania, Börjessons åker på semester. Frida och hennes sällskap åker till Gbarnga i morgon för vidare resa till Foya sedan. Snart är jag nästan ensam kvar, men jag väntar besök och det skall bli roligt.
Restaurangen besökte jag för första gången. Det var en Bangladesh-Indien-Pakistansk restaurang. På grund av mina afghanska vänner i Skellefteå, kände jag mig bekant med en del av maten. Jag beställde en risblandning med stekt ris och en Chicken Khorma. Khorma var ett ord som vi lärde oss av vår vän Rahim från Afghanistan.
Jag saknar inte kylan, och visst har jag det bra. Ändå saknar jag familjen och vännerna i Skellefteå från tid till annan. Karin och jag försöker ha kontakt varje dag. I eftermiddag fick jag akut behov att ringa och säga att jag saknar henne. Det är bra att vi har möjligheter att i alla fall prata med varandra med kort varsel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar